Dag 1. Till Teruel - 64 mil

Vi startar söder om Granada. Följer den vackra motorvägen upp mot Sierra Nevada, de högsta bergen i Spanien. Det är mycket snö kvar på bergstopparna. Bästa skidsäsongen på länge här på Europas sydligaste skidort.
Granada är en av våra favoritstäder. Läs mer om staden på > MiniGuide Granada
Den vackra vägen fortsätter mot Madrid. Efter ca 4 mil stannar på ett genuint rastställe som vi känner sen tidigare och tar en frukost här som alla andra som hittat hit: Café con letche och tostada con tomate. Det är fullt med folk och full fart bakom den långa disken. Här ser vi på en liten skylt att man hyr ut rum ovanför restaurangen. Priset är förvånansvärt lågt. Bara 35 euro för ett dubbelrum. 
(När vi efteråt kollar upp stället, för detta reportage, påminner det om TV-programmet "Noll stjärnor" som hade premiär när vi kom hem). Urusla omdömen, men för oss, och för alla tydligen som fyller lokalen, funkade det bra.

Vid Jaén svänger vi in mot nya motorvägen mot Ubeda, som byggts ut efterhand. Vi har åkt den några gånger och det är så lite trafik här, att vi kallar det för "vår väg" eller "den ensamma motorvägen". Den är perfekt att diagonala genom det inre av Spanien. Lugnt, skönt och vackert genom oändliga olivodlingar.
När motorvägen tar slut, är vägen fortfarande fin mot Albacete, som enkelt rundas. Landskapet förändras och det blir mer vinodlingar (Bopal-druvan?). 
I lilla byn Los Isidros tar vi lunch på Bar Paris (bra recensioner!), där vi fikat tidigare på resa åt andra hållet.
(Se Roadtrip Europa söderut). Man äter både vid borden i baren och i matsalen innanför. Enkelt, spanskt och helt godkänt. 

Nu blir det väg 330 som skall ta oss hela vägen till franska gränsen uppe i Pyrenéerna. 
Sista sträckan in till Teruel är en krokig väg genom vackra floddalar och röda bergsformationer som liknar USA:s Grand Canyon. Lite trafik bara. Någon enstaka lastbil. Njutbart.

Teruel

Det här är en repris. Vi har övernattat här tidigare och bodde då på rum intill en bar/restaurang nere nära tågstationen och nära den berömda stora vackra trappan upp mot centrum. Men det gick inte att få kontakt med stället igen, så nu skall vi pröva nytt söder om den lilla staden.
Det blir en snirklig väg och vi sätter på GPS-hjälpen på telefonen. Snart är vi uppe i staden, som ligger på en höjd. Här letar vi upp en gratis parkeringsplats (som vi visste innan skulle finnas) i närheten av hotellet.

INTRESSANT OMRÅDE
Vi befinner oss i ett område av Spaniens inre med flera intressanta och bra ställen att besöka och som mest besöks av spanska turister. Några andra exempel här är Cuenca (se MiniGuide), Acalá de Júcar (se Roadtrip Europa) och Albarracín (en liten vacker renoverad by som lockar många spanska turister)

Vi bor i ett trevligt kvarter som via en stor lång gammal fin bro, som idag bara är till för gående, tar oss in till det historiska centrat. Teruel ligger i provinsen Aragon, som har sina speciella särdrag och som vi fick stifta närmare bekantskap med vid förra besöket. Då hamnade vi på en föreställning med traditionell sång. Minnesvärt.
Denna gång visade det sig att det var helgfirande igen och en scen hade satts upp på torget.
Men det hände ingenting, så vi gick in på turistbyrån, som ovanligt nog råkade vara öppen, och frågade.
- Allt firande är flyttat till lördag på grund av landssorgen för påvens död.
Så var det. Och därför var så många ställen stängda. Även den restaurang vi tänkt besöka.

Det blev lite promenerande på de fina gamla gatorna, som slutade med ett ledigt bord på en av restaurangerna på torget. Här delade vi på favoriten puntillas (små friterade bläckfiskar). sista chansen innan vi lämnar Spanien.

Som kuriosa kan berättas att Teruel är ett omtyckt utflyktsmål för spanjorer och då inte minst för dinosaurie-nöjesparken strax utanför.  Några av de äldsta dinosaurielämningarna på iberiska halvön finns här och kan ses här på ett av världens största paleontologiska museer.

Teruel betraktas som "Mudéjarstaden " (morisk-influerad arkitektur) på grund av de många byggnaderna som är designade i denna stil. Stora delar av staden förstördes under det spanska inbördeskriget.

Imponerande järnvägslinje genom Canfranc-passet, som bara finns en bit kvar av idag.

Dag 2. Över Pyrenéerna till Auch i Frankrike - 55 mil

Vi började med en enkel buffé-frukost på hotellet, som startade tidigt. Inte så mycket hotellkänsla, utan mer även frukost för hantverkare som jobbade i området. Hursomhelst prisvärd för 8 euro.
  Tillbaka med bilen på krokiga gator ur staden och strax på en nybyggd tillfart till avgiftsfria Autovia Mudéjar (gratis som alla andra motorvägar vi färdats i Spanien) norrut mot Zaragoza. En vacker och lugn väg där 330 nu får heta A23. 
Landskapet är underbart med panoramautsikter över slätterna och bergskedjorna. Vi kör på flera höga viadukter och förbi vinodlingar. En fika innan staden Huesca, som vi besökt tidigare och uppskattat promenerat de många fina breda gågatorna i centrum. 

Det finns flera val att göra för att ta sig över Pyrenéerna. Man ser de höga bergen med snötoppar på håll. Vi vill inte råka ut för samma äventyr som sist vi skulle ta oss över efter Pamplona ( Läs här).
Så vi väljer en välkänd väg vi prövat förut; Den 1 mil långa tunneln efter Canfranc som förbinder Spanien och Frankrike.
Canfranc-passet har en intressant historia, som är väl värd att känna till (finns här).

Det lustiga här är att på spanska sidan är vägarna förstklassiga och man bygger ännu mer och bättre. På franska sidan, direkt efter att tunneln är slut, blir det en resa på smala snirkliga alpvägar. Vackert ja, men hur säkra och halkfria är de?

FRANKRIKE
Vi ändrar färdplanen och lämnar huvudleden mot Pau, för att ta svängen via den berömda staden Lourdes, Europas mest besökta vallfartsort,  för att få en hastig titt.
Oj. Nu blev det minivägar. Men vi tråcklar oss fram. Det tar tid. Till slut framme. (läs om staden här). 
Här är det fullt med folk och besökare. Allt är öppet. Massor med hotell och matställen.
Vi stannar till och sträcker på benen, tar några kort (grottan?), kör igenom centrum en bit (på en gågata) och ut igen med riktning Auch på något knepigt sätt genom staden Tarbes. Men nu är vägarna normala igen och det känns bra.
Men...

Lourdes. Foto: Budgetres

MÄRKLIGA FRANSKA BYAR
Vägarna går ofta genom de små gamla byar och på dess huvudgata, ibland utan trottoarer! Genomfartsleder med även mycket tung trafik. Det går knappt att bo här på grund av oväsen från trafiken, avgaser och risk för olyckor.
Omöjligt att ta sig fram för byinvånarna och i synnerhet för gamla, barn. Att cykla är vore också livsfarligt.
Ibland får fordonen inte plats att mötas, utan får backa för att ge plats.
Affärerna ser övergivna ut. Fönstren mot gatan, ser alla stängda ut. Är husen övergivna eller öppnar man upp sig åt andra hållet? Här går inte att andas eller leva. Byarna centrum förfaller.

Det är osannolikt dumt alltihop och svårt att förstå varför man inte leder om trafiken runt dessa byar och städer.
Man borde lära av grannen Spanien, där det fungerar perfekt.
Till och med för den större staden Tarbes (som ett exempel av många), går all trafik genom staden och genom mängder av rondeller, som var och en har sin egen information för vägval! Finns det fyra större vägar ut från staden, så visar man på en! Och i nästa rondell har man nya förslag...
De som använder GPS hela tiden, får valuta för den i Frankrike. I Spanien och i många andra länder, är det bara att följa skyltningen. Enkelt.

Compact studio i Auch (kolla franska uttalet här)

Auch

Tanken med fördelen med att besöka mindre ställen kom upp under förra bilresan genom Europa. Nu skulle det testas. Så i stället för att välja Toulouse, 7 mil bort, blev det nu den lilla medeltidsstaden Auch. Känd för sin stora katedral som tog 200 år att bygga (ett UNESCO världsarv), romerska historia och den monumentala trappan från 1863 där musketören D´Artagnan står staty. En etapp av Santiago de Compostela-rutten (Arles-leden).
Har knappt 23 000 invånare. 
> Tankar om att åka småvägar

Vi fick fri parkering utanför dörren till vårt boende. Portkod för att komma in, kodat nyckelskåp med nyckel till den kompakta lägenheten, som levde upp till sitt namn. 
En kort bit att gå till det lilla torget med stadens näringsställen. En sväng ner till floden, där det var stillsamt och ödsligt och uppför den berömda trappan för att hälsa på musketören. 

Sedan hittade vi en söt liten gata med hantverksbutiker och som avslutades med några restauranger.
Här delade vi på en mixad grilltallrik med ovanliga och ovanligt goda pommes. Gott.
> Här finns att läsa om Auch

Trappan, musketören, kvällsrestaurangen och takåsar i Auch. Foto: Budgetres

Dag 3. Genom mellersta Frankrike till Pithiviers - 65 mil

Nu var det tid för en ny liten by. Denna gång strax belägen söder om Paris. Låg på lagom avstånd. Hade inte mycket att berätta om.

Frukost på vägen i en by med bageri. Stora muggar café au lait, nybakad fralla och croissant. 
Fortsätter N21 med varierande 80 km-vägar i stället för motorväg. Tog tid med rondeller i varje samhälle. Men vi ville se landsbygden och småbyar. Fräscht försommargrönt överallt och sol.
Fynd handlar vin från känt vindistrikt på ett stor Carrefour livsmedelsaffär vid vägen. 

Vägen går förbi Agen, Bergerac, Perigueux, Limoges → sen motorväg - lunch stopp - Châteautoux, Vierzon, Orléans (där vi övernattat tidigare), och småvägar sista biten till Pithiviers. 
Vi är på landsbygden, men nära Paris. När vi närmar oss Pithiviers (liten prick på kartan) känns det som det inte finns någon riktig by. Plötsligt är vi inne nära centrum och vägen avstängd och vi får vända för marknadsstånd. Kul.
På med GPS-hjälpen och snart in på parkeringen till ett Comfort hotell.

Pithiviers

En glad tjej bakom disken hälsar oss välkomna. Rummet är betalt i förväg, men hon vill han extra 2 euro i turistskatt. Bara med kreditkort. Här finns en restaurang och på morgonen erbjuds en dyr frukost.
Vi får reda på att vi prickat årets stora festdag i byn. 
- Sikta på kyrktornet rakt fram, så är ni mitt i byn på 16 minuter. Tivoli och marknad.
Årets stora dag, som var tre, var verkligen stort. Enorma tivoli-vagnar med attraktioner och långa rader med mattält på stora torget. Vi går runt, ser oss omkring och blandar oss med byborna.

På en gågata fixade en lite kryddaffär paketpris för rejäl ostbricka med en flaska vin. Populärt. Serveringen bredde ut sig på gatan med små improviserade bord. Vi fick dela ett med ett annat par och kunde halvera paketarrangemanget.

En överraskande trevlig kväll på en ort där vi inte hade väntat oss någonting.

På morgonen körde vi några minuter och valde frukost på ett fantastiskt konditori och bageri runt hörnet, som vi spanat in kvällen innan. Både billigare och bättre än på hotellet. 

Dag 4. Genom Paris till Gent - 40 mil

Det fanns två alternativ.
Vi skulle rakt igenom hela stora Paris eller köra en lång runda runt om.
Det fanns en tanke att bara försöka följa med trafiken på de stora flerfiliga vägarna, ansluta cirkelvägen runt Paris, Périphérique, köra halva cirkeln och gå på vägen norrut.
Vi tänkte ta högersvängen, men vägarna hade många fler filer än vi kom ihåg från sist vi nosade med bil i Paris och farten var högre. Blandade ihop est och ouest. Hamnade på fel infart. Men det gjorde inget. Det fick bli ett vänstervarv istället.

Och vad vi blev förvånade, för Blvd Périphérique, var rena söndagsåkningen med begränsad hastighet med
50 km/timmen och som alla höll sig till. Hur lugnt som helst. Bara att glida med, genom stadsdelar och Boulogne-skogen, för att till slut stillsamt svänga av till  A1 vid Saint-Denis. Sen var det bara att följa A1 ända till Nederländernas gräns. Voilá.

Följ skyltarna: Est = öst och Ouest = väst

Det går snabbt på motorvägen och vi passerar snart både Lens och Lille. Vid Nederländska Kortrijk blir det fel.
Olika språk i det lilla landet tydligen och Gent heter nu Gand.
Ingen fara. Vi gillar att köra något fel, få lite omväxling, lite äventyr samt se något nytt. Vi kommer snart rätt igen, men kör medvetet av motorvägen en bit längre bort, för att färdas på mindre vägar parallellt. Vi letar matställe.

Det var inte så enkelt. Vi vill inte äta kebab, pizza eller hamburgare. Nu är vi i Belgien och då vill vi prova belgisk mat. Vi stannar och spanar lite här och där och konstaterar att många matställen är stängda. Här som på många andra håll lägger man ner. De stora kedjematställena tar över allt mer. Snabbmat, nej tack. Ultraprocessat, nej tack.

Vi hittar ett ställe vid vägen som ser trevligt ut. Vi parkerar och går fram och läser matsedeln utanför. Hoppsan!
En Michelin restaurang. Är säkert väldigt bra, med nej tack. Vi ger inte upp. Husmanskost sa vi.

Tvärs över gatan låg ett modernt och stylat matställe, som vi inte såg först. Stort invändigt och trendigt. Öppet kök där man kunde se kocken arbeta med tjusiga verktyg. Kokböcker till salu och massor med pengar spenderat på inredningsdetaljer. Till ingen nytta denna lunch, då alla satt utanför på gräsmattan i de där lustiga möblerna som vi först trodde tillhörde en möbelaffär.

Vi tog var sin olika rätt och delade på, som var gott men ganska litet. Egentligen lite lyxigare tapas rätter på annat sätt. Men det var gott. Övriga gäster verkade mest välja sushi-rullar.

Gent 

Ghent på engelska, Gand på franska (!)

Vi kom in i Gent en annan väg än motorvägen, som vi tänkt från börja. Vägen till vårt boende var enkel. Vi skulle bo i kanten av centrum. Och tur var det. 

> mer info här

Vi bodde på R40 och fick veta på turistbyrån, först senare, att innanför denna gräns var det miljözon, där man måste betala efter vilken bil man hade. Kameror kollade och böterna var höga.
Vi hittade aldrig skyltarna som informerade, när vi spanade. Fick istället en parkering för våra 2 dagar för bara
3.50 euro precis utanför vårt boende. 
Denna gång igen nyckel i kodad box och för, i vårt fall sällsynt, delad toa med tre andra rum.
Men allt var toppenfint och funkade perfekt. Mer än vi kunde utnyttja.

Visst var det en bit att gå till centrum, ca 35 minuter, men genom en intressant stadsdel som säkerligen kommer att vara högst åtråvärd om bara några år. Idag rustade man upp lite charmigt för en mer bohemisk målgrupp och till viss del med inslag av invandrarkultur. En trevlig promenad.

Det är lätt att man jämför Gent med Brygge. När vi var i Brygge och rapporterade, fick vi rådet att välja Gent "som är mycket bättre" (se här)

Båda har en liknande historia som Europas rikaste städer en gång i tiden och med byggnader som berättar om detta.
Vad vi kan säga direkt är att Gent har allt det där med prakt som lockar turister, men också områden i närheten
som har ett trevligt vardagsliv. 
Vi fick mycket av båda. Förutom all imponerande prakt, kunde vi få vara med om några musikupplevelser. På musikskolan och på marknaden. Och det fanns fler möjligheter.
Man kunde lättare hitta icke-turistiska mysiga matställen här än i Brygge, även om prisnivån generellt var hög.
Det var mer att promenera omkring här. Flera fina områden. Vår tid var inte tagen i underkant.

Vad som saknades var bra frukostställen. Vi fick ta oss till centrum för att få bra frukost.
Även livsmedelsaffärer var ont om. Förmodligen ligger dessa i köpcentra utanför staden. Ville vi äta hemma (vi hade ett fantastiskt kök), var det inte optimalt.

Så vi åt ute. Små-åt lite på olika ställen. Hoppade över inbjudande erbjudanden på turistställen. Åt jättegoda musslor (som man måste här/se nedan) och något annat lokalt. Ny ostbricka. Mörkt öl igen, som finns rikligt av
med ständigt nya sorter.

Cykelstaden Gent. Foto: Budgetres

Transportcykel. Plats för flera barn. Foto: Budgetres

Många kanaler. Uteservering till vänster. Cykel igen. Foto: Budgetres

Kul mat i Gent

Det är klart att vi åt musslor i Gent. Men vilka turistpriser! 300 kronor för vanliga kokta musslor. Dyrare om de var kokta i vin.
Denna enkla rätt i andra länder eller självplockade i Bohuslän, var guld här. Och visst satt vi på "mattorget" vid Turistinformationen (som var stängd på eftermiddagarna, trots att stan var full med gäster) och beställde en liten portion, som i menyn var som förslag att dela på. Lägre pris för ett smakprov. De var lagade med vitlök, stod det i förklaringen. 
Och, wow, vilka goda läckerbitar! Att de dessutom var smörkokta (kanske även med grädde) kunde kännas. Vitlöken var som smakförhöjare, utan att dominera. Gott!

På hemvägen till vårt boende, stannade vi till på ett matställe som verkade populärt med mycket folk och som låg i de enklare kvarteren ett stycke utanför centrum. Vi ville ha mörkt öl, samt något litet tilltugg. 
Vi förstod av menyn att vi hamnat på en vegetarisk restaurang, men vi förstod inte rätterna på det lokala språket - så vi chansade på något som lät trevligt. 
Till vår förvåning fick vi denna lördag kväll i Gent festa på brysselkål!
Det var gott och roligt. De kokta brysselgrönsakerna serverades med varma vindruvor, mandelflan och en läcker varm dressing. Ölen var perfekt och stark.

Gent var huvudmålet på vår roadtrip denna gång och vi stannade 2 nätter. Ett bra val, visade det sig. 
Det finns flera fina stopp i Belgien. En annan gång kanske vi besöker Liège.

Dag 5. Genom Nederländerna till Osnabrück i Tyskland - 40 mil

Kort sträcka. Flera vägval. Lugna motorvägar i Nederländerna. 100 km/tim mellan 6-19. (120 övr. tid). Skönt.
Vi valde sträckan: Förbi Antwerpen - Breda - mot Utrecht - A 15 mot Arnhem och runt mot Apeldoorn - Enschede - Osnabrück. Åt lunch på vägen före slutmålet. Schnitzel.

På grund av långvarigt vägarbete framför hotellet, fick vi rådet att följa GPS:en som hade koll på detta. Det gick smidigt och på mycket krokiga små vägar genom en del av stan. Hotellet låg bakom tågstationen, som vi nu fick runda.

Osnabrück

Hotellet, ett B&B Hotels (där vi är medlemmar) hade en jätteparkering, som kostade 8 euro per natt. Intill låg en liten öppen plats, där det fanns en fri parkering, som vi utnyttjade.

Bra rum, slängde in vårt lilla bagage, fick en karta i receptionen och vägledning hur vi enklast skulle ta oss till Altstadt (gamla stan) genom gångtunneln under järnvägsspåren.

Stan är en fin gammal Hansastad och "Fredens stad" då fredsfördragen, Westfaliska freden, undertecknades här 1648 och var slutet för 30-åriga kriget. Stadens intressanta historia kan man läsa här. 

Det var inte långt till stan, men centrum var stort längst en lång gågata, med fina sidogator och torg. I börja med internationell prägel av invandrargrupper - med kaféer, restauranger, butiker med olika kulturell prägel. Sedan alla moderna butiker och efterhand vackra äldre byggnader. Här finns en stor katedral, ett vackert gammalt rådhus, som är öppet att besöka och mysiga restauranger.

Vi slog oss ner i eftermiddagens sköna varma solsken på ett välkänt matställe på torget (som var ganska fullt) med utsikt över rådhuset. Tysk ostbricka och tyskt öl/lokalt vin.
Vi avslutade med promenad kors och tvärs på de bilfria smågatorna med ännu fler vackra hus och ännu fler mysiga restauranger.

Dag 6. Till Kiel - 45 mil.

Bufféfrukost på hotellet. Kort etapp idag. 
Samma väg ut ur stan. Bekvämt och fort på tyska motorvägar; Bremen - Hamburg (som vi inte rundade denna gång för vi svängde av för tidigt, men som fungerade bra trots alla fortsatta vägbyggen genom stan) - Kiel.

Gott om tid för inköp och lunch på stormarknaden strax före Kiel.
En kort promenad i centrum, efter att ha kö-parkerat vid färjan.

Vi fick en av de nya fina uppgraderade hytterna. 

Ännu en ankomst till Göteborg sjövägen.
Gamla färjelägret Klippan med restaurang Sjömagasinet och gamla Carnegie bryggeriet. Bild: Budgetres

Tillbaka till framtiden. Sommar i Bohuslän.

SUMMERING

Alla stopp var bra. Vägarna i norra Spanien och Gent största upplevelser på denna roadtrip
► Total körsträcka ca 305 mil. (till Kiel)

Ekonomi

Vi bokar rum via Budgetres.se och sparar många slantar. Läget ska vara hyfsat centralt, där parkering funkar, gärna fri, men inte hutlöst dyr (som vissa har). 
Vi har en liten rese-vattenkokare och termos för en extra enkel paus på någon rastplats.
Vi fyller på våra vattenflaskor att ha i bilen.
Pausar gärna vid sidan av de stora vägarna för en mer genuin och prisvärd lunch.
Vi handlar och har med oss hem en del varor som är mycket dyrare att köpa hemma.

►På Budgetres MiniGuider finns res- och budgettips för många resmål. 

Motorvägar

Vi blandar stora och små vägar. I Spanien är de flesta motorvägarna avgiftsfria. I Frankrike finns en del. Inga avgifter i Belgien, Nederländerna och Tyskland. Ibland får man betala för en tunnel o. dyl.
►Sammanlagda utgifter ca. 450 kr.

Bensin

Priserna för de olika länderna går att jämföra, men det mer avgörande för skillnader i pris är att tanka:
- vid en stormarknad
- vid sidan av motorvägarna. 
- en mindre (men rymlig) liten lätt bil som vår.
► Sammanlagda utgifter ca 3000 kr.

Parkering

Denna gång försumbart. Lyckades bra.
► Sammanlagda utgifter 40 kr.

Logi

Vi bokade i förväg. Visste var vi skulle stanna. 
Fick några rabatter, för vi bokar mycket. Fick några bra tidiga priser (alltid med avbokning)
► Ca 4.700 kr. inkl. en förbetald frukost och en hytt. Ger i snitt ca 670 kr/natt.

(Vi räknar inte mat och husrum som reskostnader. Tillhör nöjeskontot. Vi är på resa - inte transport)

Maten är halva resan, sägs det. Och det blir en äkta räksmörgås på färjan hem.

Vädret

Vi hade blå himmel och sol hela vägen!
I norra Tyskland var det 22 grader varmt.
Inga snöiga vägar över Pyrenéerna.

Restiden

De vanlig råden gäller att undvika helger och att ha koll så man inte reser under långhelger. Se upp för påsken! 
Man kan starta resan en söndag, kanske. Lägga in fredag-lördag, när det är mest trafik och dyrast på hotell, på
ett inte alltför attraktivt stopp, som inte ställer till det för mycket.
Välja lågsäsong. Under vår, försommar, sensommar, höst.
Europa är fint att möta våren på eller i höstfärger. 

Bilresa

En bra kartbok talar om vilka vägar som är vackra, intressanta etc. Det gör resan betydligt trevligare och omväxlande. > Största utbud och lägsta priser på Resebiblioteket.
Vi reser utan GPS. Följer skyltar och använder en bilatlas för bästa översikt för spontana val av vägar.
Det går utmärkt och verkar ibland mer pålitligt än en GPS (har vi märkt hos andra).
När vi inte hittar vårt boende i en ny stad, slår vi på Google maps, som då tar oss sista biten. Ibland även när vi skall ut ur en stor stad.

ANDRA ROADTRIPS