Den lilla grekiska ön Tilos ligger väster om Rhodos.
Någon flygplats finns inte på Tilos och de flesta besökare anländer med snabbfärja från Rhodos.

Färjan lägger till i Livadia på öns östra sida där även besökande segelbåtar har möjlighet att förtöja i den lilla hamnen. Vill man ha mer privatliv, går det bra att ankra ute i bukten som är väl skyddad mot förhärskande vindar.

Livadia är en liten by som man promenerar genom på tio minuter vilket man absolut inte skall göra.
Hela charmen med Tilos är det lugna tempot och de vänliga människorna, så varför jäkta?

Om man inte har ordnat boende i förväg har man möjlighet att på plats ta sig en titt på utbudet.
Under lågsäsong är det gott om plats men under sommaren är de säkrare att ha bokat innan.
De flesta restauranger och barer ligger längs strandpromenaden och med litet tur hamnar man på Sofias restaurang.
Det gjorde vi en vacker kväll i oktober och kunde få litet mer information om livet förr och nu på Tilos.

Under dagen hade vi gått den vackert anlagda vandringsleden österut till Gera och förundrat oss över de små husen, sedan länge övergivna. Nu fick vi förklaringen. I Gera bodde man bara under skördetid då folk flyttade från Mikro Horio till Gera för att inte behöva gå den långa vägen fram och tillbaka dagligen. Att man odlat i stort sett varenda plätt på Tilos syns fortfarande. Även de brantaste bergssluttningarna är prydligt terrasserade och stengärdena finns kvar trots att det intensiva jordbruket och djurhållningen upphörde efter andra världskriget. I oktober är bergssluttningarna brunbrända men under våren blommar hela ön.

Nu är även byn Mikro Horio övergiven sedan länge. Tak finns inte kvar på husen, vilket skall bero på att virke var sådan bristvara att man tog det med sig när man flyttade. Bara de rika kunde köpa virke till tak på sitt nya hus.
Sommartid öppnar man ett diskotek i Mikro Horio där man knappast stör någon. Busstransport anordnas för de intresserade.

Enastående utsikt
Mikro Horio kommer man till om man tar vandringsleden norrut från Livadia, på bergssidan längs stranden. Utsikten från vandringsleden är enastående och man kan klättra ner till små vikar och njuta av sin egen lilla badstrand med klart vatten.
För att komma till Mikro Horio är det bara att fortsätta längs stigen. Ett litet stenkummel markerar avtagsvägen alldeles innan man börjar gå nedåt till stranden i Lethra-bukten. Det gäller att ha ögonen med sig för att inte missa avtaget, men man har kommit rätt när man ser en soffa i sten under ett olivträd. Där kan man slå sig ner och njuta av skuggan och utsikten över det djupblå havet.

Om man vill ha större variation på vandringen tar man bussen till Megalo Horio, byn mitt på ön. Bussen går vid 8-tiden på morgonen, turlistan hittade vi i fönstret på ”Systembolaget”. Det är inte någon filial till svenska systembolaget utan en skämtsam svensk besökare som skrivit ihop en A-4 sida om möjligheterna till spritinköp i butiken, som ligger ett kvarter in från strandpromenaden.
Det finns även en utmärkt karta över Tilos uppsatt i butiken. Kartan visar förutom vägnätet också vandringslederna på ön och är en bra hjälp när man planerar en utflykt. Den lilla turistinformationen vid strandpromenaden har en karta som dock inte är fullt så detaljerad.

Bussen gör även en tur till klostret Panteleimona på nordvästra sidan av ön med en timmes uppehåll för att titta på klostret och inta förfriskningar. Naturligtvis finns det både bil och scooter att hyra i Livadia om man vill rulla runt själv. Trafiken är minimal och de flesta vägar är asfalterade.

Efter dagens vandring är det skönt med ett dopp i havet.
Stranden i Livadia består av små runda stenar, inte det bekvämaste att ligga på men det finns solstolar.
Vattnet är kristallklart och en simtur mycket behaglig och svalkande.
Öns sandstrand av format ligger i Eristos-bukten där det även finns några små hotell.

Vandringsssajter har mycket information om möjligheterna på Tilos, om man vill planera sitt besök i förväg.
Annars kan man bara njuta av lugnet och ta dagen som den kommer.

De flesta restauranger och små hotell stänger i mitten av oktober och ägarna flyttar till fastlandet för att skaffa arbete över vintern. I april kommer man tillbaka och öppnar för säsongen.

Vi besökte Tilos i början på hösten och tyckte att temperaturen var mycket behaglig både i luften och i vattnet.
Under våren kan man njuta av blomprakten medan sommaren kan vara i varmaste laget om man planerar att vandra mycket.

                                                                                             Jordenruntresenärerna