Här är sommaren ljusare

                                                                                                  Uppe på Skuleberget. Foto: Budgetres

Resan fortsätter...

Det är enkelt att ta sig ut från Stockholm. Det är semestertider och många har lämnat staden. Inga bilköer. Ingen trängsel.
Norr on tullarna är vildmarken, enligt en del. Kanske vill vi sträcka oss en bit längre. Ingen vildmark efter kusten, där städerna avlöser varandra, men in i landet är det glesare med samhällsliv. Vi är på väg till Höga Kusten. Sen fortsätter vi till Jämtland, Dalarna tillbaka söderut.

EN RESA VI ALDRIG GLÖMMER
Det var ett tag sen vi reste norra Sverige ända längst upp. Det var en resa vi aldrig glömmer. Mest minns vi myggen som gjorde allt för att vi aldrig skulle återvända hit. Då var det nästan omöjligt att vistas ute. Dessutom var det en väldigt lång väg. 
Nu reser upp längst kusten, den del som är mest bebodd. 

EFTERSATT
Det är bra körväg i början. Sen kommer 2-1 vägar, med hastiga omkörningar och plötsliga inbromsningar. Ryckig körning. Motorvägar i Sverige är inte prioriterat som utomlands och här uppe märks att man inte satsar lika mycket på infrastruktur. Vid jämförelse med omvärlden borde kustvägen ha motorväg ända upp till Luleå. Idag går delar av vägen till och med genom centrum i städer. Genomfart för långtradare, timmerbilar, stora husbilar osv.
Det borde finnas höghastighetståg hela vägen. Ja, även om det bor lite mindre med folk här. Sverige har råd att knyta ihop landet. Be någon i Frankrike, Spanien eller Kina om hjälp, så går det fort.  

HÖGA KUSTEN
Världsarvet Höga Kusten är ett kustområde vid Bottniska viken norr om Härnösand efter Högakustenbron, hängbron över Ångemanälven, på väg E4.
Bron i sig är intressant. Var Sveriges högsta byggnadsverk tills man byggde Öresundsbron. Tidigar användes Sandöbon, som inte klarar tyngre fordon.
Denna bro rasade under bygget 1939 och 18 arbetare förolyckades, dagen före andra världskriget utbröt - vilket är beskrivet i Jan Guillous bok Mellan rött och svart (tredje delen av bokserien Det stora århundradet).

På andra sidan bron ligger Hotell Höga Kusten. Här stannar många för att pausa, fika, äta på restaurangen eller gå på några av vandringslederna på berget. Lammfärsbiffen med pepparrotsbakad gulbeta, getostcrème, picklad rödlök, rödvinssås & friterad färskpotatis var utsökt god.

Här fiinns hemsidan/guiden som berättar om det mesta om Höga Kusten.

→ Bläddra för bilder från Mannaminne. Foto: Budgetres

”Syftet med Mannaminne är att visa hur ”allt” hänger samman.
Kulturen beror på historien, tekniken och influenser från när och fjärran.
Människan drivs av nyfikenhet, rastlöshet och förmåga att känna för sin nästa genom det korta livet”

- Anders Åberg

SKULEBERGET
Naturreservatet är ett turistområde och berget är 295 meter högt. Det går en sittlift upp och ner och på toppen finns ett café.
Vi tar oss upp längst stigen. Den är blöt, hal och besvärligt stenig på sina ställen. Markeringarna fungerar inte alls, men det är bara att försöka gå rakt upp.
Problemet är efter regniga dagar, när man måste gå lite mer försiktigt, att beräkna tiden. För cafét och liften slutar att gå redan klockan 16.00!
Detta under bästa turistsäsong och när dagarna är ljust långa att njuta av vandring och utsikt här.
Vi går den branta liftvägen tillbaka (en del rullgrus) och ser på när sista liften går ner.
> Här finns en bra karta som visar hela Skuleberget med alla vandringsleder m.m..

ULVÖN
Är egentligen två öar som skiljs åt av det smala Ulvösundet. Platsen är mest känd för surströmming, som tillverkats på ön i över hundra år. 
En blåsig och gungande dag tar vi färjan m/s Kusttrafik till fiskeläget Ulvöhamn. Båten, som är byggd i Göteborg på Eriksbergs Mekansika Verkstad 1908 har gått här mer än 50 år och transporterat över 500.000 passagerare till Ulvöarna. Tidigare gick hon på Göta Kanal och i trafik över Norra Kvarken. En veteran.
Resan Ullånger-Docksta-Ulvöhamn tar ca 2 timmar. Man sitter i trevlig gammal fin båtmiljö inne i salongen eller uppe på soldäck. Det finns servering med fullständiga rättigheter.

Vi gör en vandring på ön, kollar de fina stugorna vid hamnen, det lilla museet och det ännu mindre kapellet. Vi får veta att det aldrig funnits vargar på Ulvön. Men en staty hittade vi (se bild). Det här är "surströmmingens Mekka". Surströmmingspremiären 2025 var den 25 augusti och firas på ön.
Av flera bra val denna dag blev det lunchbuffén med "lokala råvaror och traditioner med säsongens smaker" toppad med smulpaj och vaniljsås, på det vackra Ulvö Hotell. 

> Ulvön
> Flera förbindelser till Ulvön.
> Surströmming

                                                                                                                                  Foto: ulvon.info

ULVÖN
Är egentligen två öar som skiljs åt av det smala Ulvösundet. Platsen är mest känd för surströmming, som tillverkats på ön i över hundra år. 
En blåsig och gungande dag tar vi färjan m/s Kusttrafik till fiskeläget Ulvöhamn. Båten, som är byggd i Göteborg på Eriksbergs Mekansika Verkstad 1908 har gått här mer än 50 år och transporterat över 500.000 passagerare till Ulvöarna. Tidigare gick hon på Göta Kanal och i trafik över Norra Kvarken. En veteran.
Resan Ullånger-Docksta-Ulvöhamn tar ca 2 timmar. Man sitter i trevlig gammal fin båtmiljö inne i salongen eller uppe på soldäck. Det finns servering med fullständiga rättigheter.

Vi gör en vandring på ön, kollar de fina stugorna vid hamnen, det lilla museet och det ännu mindre kapellet. Vi får veta att det aldrig funnits vargar på Ulvön. Men en staty hittade vi (se bild). Det här är "surströmmingens Mekka". Surströmmingspremiären 2025 var den 25 augusti och firas på ön.
Av flera bra val denna dag blev det lunchbuffén med "lokala råvaror och traditioner med säsongens smaker" toppad med smulpaj och vaniljsås, på det vackra Ulvö Hotell. 

> Ulvön
> Flera förbindelser till Ulvön.
> Surströmming

Tryck på bilden för att förstora.

Vi gjorde en vandring vid Barsta på Nordingrå Nationalvårdsområde och tog lunch på värdshuset.
Nästa gång tar vi färjan härifrån till ön Högbonden med den kända fyren. Här kan man visst bo över... 

JÄMTLAND
En liten sväng söderut på en fin avtagsväg, innan Högakustenbon, som följer Ångemanälven och över Sandöbron mot Östersund. Det blev allt glesare med trafik. På långa raksträckor var det odta bara vi på vägen. Ingen framför, ingen bakom. Runt omkring skog.
Ibland dök det upp några hus. En del var övergivna.

FIKA EFTER FIKA
Vi letade fika i det inre av det mer nordligare Sverige. Inte lika enkelt som på "hamburgervägen" (se ReseMagazinet nr 281 ). Äntligen dök det upp ett museum vid ett kraftverk i Krångede vid Indalsälven, med tillhörande cafée som dessutom var charmigt musealt och där kaffet kostade 20 kronor. Alla godsaker var hembakade. En oas mitt i öknen - läs skogen. De lokala besökarna, som var där, var pratsugna och ville veta var vi kom ifrån. 

Mest fika på tankställen annars. Ploq... Nu vet vi vad det är. Inte en tillsats till bensinen, som vi först trodde. Det är ett café på en bensinstation. Fast man är inte tydliga och säger Plog Café. Det tog tid för oss att få veta, kanske för fler. Onödigt. Vi testade. Inte imponerande. Same, same.
Däremot är vi och många andra fortarande imponerade av Biltemas priser. 5 kronor för gott kaffe inkl. en liten kanelbulle. Kokt korv med bröd samma pris. En del gillar pannkakorna (med onödigt slösaktigt med sylt) andra de prisvärda mackorna. Svårslaget. Jätteskyltar: Biltema Café. Tydligt. Allt längre köer här.

Vi är i glesbygd. På vägarna några tyngre fordon, timmerbilar och husbilar som är på långresa. Ibland är det tillåtet för oss att köra med hög hastighet. Vi blir omkörda ändå. Sällan finns vägkameror. Avstånden är långa.

JÄMTLAND
Vi kommer till Sveriges femte största sjö, Storsjön, och till Östersund med ca 54.000 invånare (mindre än t.ex. Lund eller Borås). Totalt i Sveriges näst största landskap (efter Lappland) bor nästa 120.000 människor, ungefär som i Helsingborg stad, och de flesta här i Storsjöbygden. Så ser jämförelserna ut.

Vi skall hälsa på vänner som bor mellan Östersund och Åre och som verkligen uppskattar vandringar, natur och fridfull miljö. 
Här uppe är priserna för hus och tomter inte så kostbara, men i turistorten Åre är det höga priser, liksom I Östersund som är den enda större staden att välja för de som vill ha stadsservice.
Det blir vandring till Älgmuseet, hällristningar och uppför ett högt berg med Åreskutan vid horisonten och lunch med kolbulle över öppen eld.

Det är lärorikt att se andra delar av Sverige och vi har bara kommit till mitten av landet. Östersund kallas "Sveriges mittpunkt". Himla mycket yta kvar norrut...

Jämtland: Älgmuseum. Glösa hällristningar. Dalarna: Övernattning i ladan. Ärteråsen fäbodar och eldhus (landets största samling). 
Klicka på bilderna för att förstora.

DALARNA
Resan fortsätter rakt söderut. Flera avtagsvägar till kända skidorter. Efterhand blir det mer bebott.
Vi stannar hos vänner nära Orsa. Här har vi tidigare varit en Midsommar och sett allt firande. "Epicentrum för Midsommar". Stångresningar hela veckan i olika byar till folkmusik och med fest.

MYGGFRITT
Denna gång summerar vi glatt att det varit fritt från mygg och knott under hela resan. Ännu en lärdom. Detta elände har varit en av anleningarna för oss att inte åka norrut. Vi är vana att bo vid kusten, där mygg inte trivs.