Mexico City - Mérida - Progreso - Isla Holbox - Isla Mujeres

LÄS SÅ HÄR

Det här är ett längre reportage.
En beskrivning av en långresa - för dig att få vara med att uppleva till viss del.
Sätt dig bekvämt. Läs i lugn och ro. Ta dig tid. Använd gärna hänvisningar för mer info.
Häll upp något gott att dricka och kanske något att mumsa på. 
Mycket nöje och välkommen med på resan!

Resan var bokad ett halvår i förväg, för bästa flygpriser och val av logi vi ville ha i början av vistelsen.
Vi hade gjort research och samlat gamla erfarenheter med ny färsk information. Du hittar detta på Budgetres
Mexiko-guider. Vår tidigare Mexikoresa finns på Resor/Färdvägar. 

Denna gång skulle vi starta med jättestaden Mexico City, som senast inte var den säkraste av städer.
Nu hade mycket förändrats och ryktet om stadens alla förträffligheter hade spridit sig.

AKTUELL SÄKERHET
Mexiko har inte haft ett bra rykte vad gäller säkerhet. Det är fortfarande mycket gangsterkrig med narkotika- handel, men detta berör sällan turister. Korruptionen har även blivit lägre.

För att få aktuellt läge över säkerheten kollas USA Travel State Goverments reserådgivning.
För Mexico City är rådet att iaktta ökad försiktighet, vilket betyder " Var extra försiktig, särskilt på natten, utanför de välbesökta turistområdena där polis och säkerhet patrullerar mer rutinmässigt. Småbrott förekommer ofta i både turistområden och icke-turistområden." Nivå 2, samma som för Sverige. Fast här gäller risken för terrorism.

För Yucatánhalvön gäller normala försiktighetsåtgärder. Sedan följer några bra allmänna reseråd, som gäller för de flesta resor.
Den svenska motsvarigheten, Sweden Abroad, har ungefär samma reseråd, samt lämnar tipset:
" Resenärer som anländer till Mexico Citys Benito Juárez internationella flygplats bör endast anlita förbetald flygplatstaxi. Ett flertal sådana bolag hittas vid utgången i ankomsthallen. "

På plats skulle vi snart få veta mer om säkerhetsläget - och det var positivt...

Avresa

Bilden visar planets TV-skärm när vi har landat, att vi befinner oss på  2227 meters höjd.
Det är höjden som flygplatsen/Mexico City är belägen på.
Från dörr till dörr tog resan totalt ca 26 timmar.

Snöstorm på väg

Vi testar Uber och möter ett nytt Arlanda

När vi ska lämna Stockholm förutspår man att det skall bli oväder över hela landet. Varningar har utfärdats och snö, halka och inställda tåglinjer är redan ett faktum i mellersta Sverige. Till Stockholm skall eländet komma ungefär vid tidpunkten för vår avresetid. Nu väntar blixthalka och problem.
Vi bestämmer oss för att vara på flygplatsen i extra god tid.

Denna gång väljer vi inte flygbussen, utan vi testar Uber, då detta är det säkraste sättet att förflytta sig i Mexico City, under den mörka delen av dagen.
Vi har lagt in en app i telefonen och frågat på priser, samt gjort en kortare provtur, som blev lyckad.
Som nya kunder får vi rabatt och den effektiva resan från dörr till dörr blir nästan till samma pris, som en kombo med T-bana och flygbuss. 
Dock fungerade inte vårt inlagda kort som betalning, men vi hade kontanter i beredskap som löste problemet.

PÅ ARLANDA
På Arlanda var det ombyggt sen vårt tidigare besök och vi slapp nu att köa uppför en lång trappa.
Ny modern säkerhetskontroll som scannade allt som låg i väskorna. Ingenting behövdes plockas ut. Smidigt.
De nya matställena och de exklusiva butikerna var ungefär lika trista som de brukar vara på moderna ocharmiga  flygterminaler.

Vid vår gate fanns en Pressbyrå, som stack ut med de enda budgetpriserna. Här är vi medlemmar och fick
två nymalda kaffe, varav en medlems gratis, och en stor choklad croissant till priset av vad nästan en enda liten kopp skulle kosta på annat ställe! Till detta smakade en egengjord ägg- och skinkmacka utmärkt gott.

Gratis wifi och flygbolaget bjöd på Pressreader för att läsa dagstidningar och magasin. Samma gratistjänst som vi utnyttjar varje dag från vårt Bibliotek till ingen kostnad.
Det enda negativa var, att på detta nya Arlanda var mycket redan trasigt på toaletterna. Pappershållare, lufttorkare och kranar som inte fungerade på flera ställen. Sådant som måste funka. 

Bra säkerhet: Tunn, enkel magväska under kläderna.

Turkish Airlines

Våra val och bagageknep

Vi har gjort flera flygningar med detta flygbolag och vi har aldrig blivit besvikna. Allt har fungerat till full belåtenhet. Kuriosa är att Turkish Airlines har världsrekordet i att flyga till flest länder i världen sedan 2012.
Senast reste vi till Indien på ditvägen (läs reportage). För det mesta utgår långlinjerna från Istanbul.

Vi väljer inte flygbolag efter lägsta pris. Vi väljer det som passar bäst för avgångs- och ankomsttider, bästa jämförbara pris och i det här fallet en rutt som inte gick via USA. På det sättet slapp vi ansöka och betala för ett nytt elektroniskt visa.

Vi bokade som vanligt i mycket god tid, som man skall, för att få rätt pris, ca ett halvår innan. Vi lade till för sittplatserna för de långa avstånden, då vi vet att flygen logistiskt blir fullbokade.  Vi slapp betala för korta
distansen till Istanbul när vi checkade in strax före avgången - och fick platserna intill varandra (inte slumpmässigt som hos t.ex. Ryanair). Det går att kolla hur många som förbokat innan. Till Istanbul var det glest bokat för sittplatserna Det blev heller inte fullsatt på detta anslutningsflyg och det hade varit enkelt att byta plats.

Om man kan spara lite här och där på onödiga utgifter, blir det lite mer pengar över till annat roligt. 
Det blir det även för vårt bagage, då vi endast har kabin bagage/handbagage. Det räcker gott för oss som vill resa smidigt, med en lätt rullväska (max 8 kg) och en liten ryggsäck att lägga under sätet framför.

De skrymmande kläderna är de man reser i (inte minst skor) och vi liksom många idag kan "nackkuddetricket" för lite extra bagage plats, om det kniper. (se Budgetres Restips)

Senare skulle det visa sig att vi hade med oss för mycket. Dessutom var det januarirea i Mexiko med extra låga priser på bra kläder. Nu blev det ingen fyndshopping...

Welcome to Istanbul, the meetingpoint of the world, säger de i planet när man landar här.

Transfer och långflygning

Till Istanbul går det fort att flyga. Full service med nya filmer m.m. att välja på som underhållning och mycket god mat.
Det är bl.a. för maten som flygbolaget fått beröm som Europas bästa flygbolag (hur man nu mäter det), och maten är riktigt god. Det är inte flygmaten alltid.
En liten välsmakande trerätters med val av dryck och gott kaffer efteråt. Inge problem att få en extra öl.

I Istanbul blev det en skön bensträckare på den enormt stora flygplatsen innan nästa avgång.
Fullt plan. Sedvanlig utrustning utdelades med filt, sovkudde, hörlurar samt personligt kitt med ögonmask, öronproppar, tandborste, minitandkrämstub och tofflor.
Nya filmval, ny utmärkt mat - nu med tryckt meny för val av rätter- och inga problem att testa både franskt
och turkiskt vin. Båda goda. 

Fastän mätt, underhållen och delvis utsövd är det lite knöligt i fåtöljen efter ett tag. Förra gången, inga
problem, nu delvis jobbigt. Det kan variera.
Frukosten var alldeles utmärkt bra. Till och med juicen smakade äkta pressad apelsin.
Mätta, nöjda och tacksamma landade vi när vi skulle.

Dag 1

Tidig morgon på Benito Juárez International Airport

Som med resan förra året till Mumbai, landar internationella flyg ofta mycket tidigt på morgonen.
Det är på ont och gott.
Vi har nu rest med tiden och känner oss ändå relativt pigga, fast klockan i Mexiko är fyra på morgonen.
Det går smidigt att komma in. Passkontroll utan kö och inget väntan för oss som inte har incheckat bagage. 
Inga papper att fylla i, utan bara en stämpel i passet och ett glatt välkommen. 

Första intrycket på flygplatsen, är att det ser lite enkelt ut. Inte så sterilt modern. Luktar nästan lite Indien.
Vi tar ut en mindre summa kontanter i en bankomat, för att ha i beredskap. Inte mer än nödvändigt, då flygplatser brukar vara dyrare än på andra platser. Det blev några avgifter att acceptera.
Sedan frågade vi om priser i några taxikiosker som hade förbeställda taxi. Vi fick ett bud på 350 peso (ca 182 kr), som vi tyckte var rimligt så tidigt på morgonen (samma pris som hotellet erbjöd för transfer).

Full fart genom stan

Förbi rödljusen

En av de bästa sakerna med att landa tidigt, är att det nästan är ingen trafik. Inte ens i en jättestad. Full fart in mot centrum. Rödljusen var inget att bry sig om, när i stort sätt ingen annan trafik fanns. Det kändes ovanligt att köra mot rött ljus. Och de var ganska många.

Efter 20 snabba minuter stannade taxin utanför vårt hotell på en mörk gata.
Vi tackade den förbetalda taxin, gick in till receptionen och fick frågan om vilket Kali-hotell vi bokat. Det var naturligtvis ett annat! 
Vi fick veta att vårt hotell låg nära. Men vi ville inte ut i mörka natten på ny outforskad mark, så vi rusade ut till taxin, som inte hade kört vidare ännu och sa att det var fel hotell. 
Det var lite svårt att förstå vart vi skulle, men taxichauffören fick hjälp av hotellet med att hitta vägen.
Så in med våra väskor i bagaget igen och så svängde vi in i en passage 5 meter runt hörnet på hotellets
parkeringen och längst in, var baksides ingången till vårt hotell!
Ett snopet tack och ut igen. 

Incheckning var klockan 15.00. Vi hade en plan att ta det lugnt, invänta morgonljuset och kanske ta en tidig nummer 2 frukost, när man öppnade hotellcaféet. Kanske hoppas på en något tidigare tid för incheckning.
Jo då. Det gick att få rummet direkt mot ett tillägg för endast 600 pesos. För nio timmar. Vi slog till. 

ÖVER FÖRVÄNTAN BRA
För 605 kronor natten (när man bokar tidigt) får man ett King-room, med sköna sängar, frukost, kaffe/te på rummet, dagliga vattenflaskor, gratis rent vatten från automat i korridoren, alltid gratis kaffe i receptionen, bra wifi, tyst på fjärde våningen med utsikt över gatan, TV med massor av kanaler samt en bra karta över närområdet (det senare inte minst viktigt).
Skönt. Bäst av allt var att få sträcka ut sig i sängen efter den långa flygresan.

PERFEKT FRUKOST 
Vi hade ingen betald frukost förrän nästa dag, men frukostbuffén kostade bara 100 pesos per person (ca 54 sek) och var precis lagom i vår smak. Rätt saker samt någon lagad mexikansk mat, som man äter här i landet som start på dagen.
Vi var bland de första gästerna denna morgon i den lilla matsalen. När det kom någon ny hotellgäst, hälsade man god morgon (buenos dias). Mycket artigt. När vi frågade om den mexikanska frukostmaten, var alla mycket tillmötesgående och glada att få förklara vad chilaquiles var för något.

Även två stora skålar med yoghurt, vilket inte alltid är vanligt. Äggröra, färsk frukt och obegränsat med kaffe.

Morgonpromenad

Första intrycken

Vi bor i Centro Histórico dvs. det historiska centrum, några kvarter från Zócalo, ett av världens största stadstorg, och de flesta stora sevärdheter, ca 20 minuters promenad dit.
- Är det säkert att gå här, undrar vi nu, när staden börjar ljusna och vakna till liv.
- Mannen i receptionen tittar frågande på oss och säger naturligt, att här är lugnt.
Vi får hjälp med kartan att välja trevligaste vägen till torget. Det finns flera val.

Det är vanligt vardagsliv här. Det kunde lika gärna varit i en småstad än i en av världens största städer. Området är fullt av järnaffärer, elbutiker och små verkstäder. Allt är inte öppet än. Trafiken på de små gatorna är lugnt, en hel del hus är slitna och andra har äldre spännande arkitektur. Fast i stort finns det mycket att renovera. På något sätt är det lite udda hur det ser ut på dessa gator, när vi ändå rör oss så nära det absoluta centrum av staden.
  Åt andra hållet har vi nära till metron, station Banderas, och bussar och det tar även ca 20 minuter att promenera till de populär kvarteren i Roma. Närmast den del som heter Roma Norte och allra närmast från oss La Romita, dit vi skall ta oss senare.

Den väg vi valt, tar oss fram till Alameda parken, den äldsta offentliga parken i Amerika.
Här börjar folklivet och de stora byggnaderna. 
På vägen går vi in i några större bokhandlare. Vi vill ha guideboken om Mexico City, som precis kommit ut, men som ännu inte fanns att köpa i Stockholm. Massor av böcker, men skralt utbud av reselitteratur och till och med guideböcker om Mexico City! Inte ens kartor. Det här, skulle det visa sig, var inte Mexikos starka sida. Information överhuvudtaget är en bristvara. Turistinformation, skyltar till metron, kartor m.m.
Ett problem för nya besökare, som kan behöva lite hjälp.
Allt finns inte i på ett bra sätt i mobiltelefonen, även om man är gratis uppkopplat i stort sätt i hela stan här.

Efter hand gjorde vi som i Indien. Vi frågade folk på gatan. Det fungerade lika bra här som där. Alla var intresserade och behjälpliga. Deras lokala kunskap och ofta mobiler visade vägen tillsammans med förklaringar, tips och en kort stunds social samvaro. Enkelt och trevligt.

Vi passerar det berömda Palacio de Bellas Artes och tar oss in på fina gågatan Madero. Precis i början här ligger det s.k. Kakelhuset, som vi måste gå in i och kolla. Vi gör en snabbtitt, för hit skall vi igen.
Det finns mycket att se. Nya härliga intryck. Äldre vacker bebyggelse. Staden har kvar en egen identitet. 

Gågatan Francisco I. Madero. Taget från Kakelhuset. Bild: Budgetres

Juldekorationernas sista dag på Zócalo

Free Walking Tour

En bra start 

Som brukligt när vi kommer till en ny plats, så försöker vi börja med en Free Walking Tour (FWT).
Det ger en snabb introduktion. De varierar i kvalité, men är för det mesta bra. Ibland lysande.
Denna gång skall vi samlas utanför den stora Katedralen på Zócalo.

Efter 2.5 timmar är vi fullproppade med mexikansk historia från azteker, maya, spanska conquistadorer, amerikanska kriget, revolutionen, frigörelsen och nutida politiker som präglat stan.
Vi har tittat på utgrävningar av aztekernas stora Templo Mayor mitt i centrum, fått reda på att Palacio National är stängt för tillfället och det går inte att se Riveras stora muralmålningar här (suck), vi har fått lära oss historian om torget Zócalo.

Dessutom är det bra att vi är här nu, för stan håller på att kollapsa. Den är byggd på en sjö och sjunker. Om 60-70 år tror man att Katedralen, den största i Latinamerika, skall sjunka så mycket att den förstörs.

Aztekerna byggde staden på en sjö, som nu håller på att sjunka

Dessutom är det vanligt med jordbävningar här. 1985 var det än riktigt stor och den senaste allvarligare var 1975.
Det finns konstigt nog ingen plan för att bygga på någon annan säkrare plats och rädda det dyrbaraste.
Du bör åka hit innan det är försent...

Vår guide tog oss till Plaza Domingo med spännande udda historia, till gator med affärer för speciella tillfällen och traditioner, till det vackra Postpalatset, Casa de los Azuelos del Conde Del Valle de Orizbada (Kakelhuset) också med udda historia, till statyer med mer historia, berättelser om arkitekter och mycket mer. Promenaden slutade utanför det magnifika Palacio de Belles Artes.  

Nu var vi hungriga. På vår förutbestämda lista över intressanta restauranger fanns traditionella Café La Blanca, där vi tog vår första ordentliga lunch. Vi fick hjälp att välja. Inte minst vilket öl vi skulle ha. Den trevliga damen kom ut med en hel bricka med ölflaskor att välja på! Portionerna var stora. Gott.
Nästa gång skall vi dela.

> Här kan du läsa hela menyn

Takterrass

Efter lunchen gick vi tillbaka till några ställen vi sett på turen, för att njuta av dessa i lugn och ro. Nya upptäckter och spaningar.
En fika på ett av torgets stora vandrarhem, uppe på takterrassen blev nästa paus. En av de bästa utsikterna (fast det finns flera). Vi hade funderingar på att bo här, men valde hotell, då priserna var snarlika för dubbelrum och något mer service.
Här tröttnade vi och gick efter ett tag, då serveringen var för långsam, i den annars så servicevänliga staden. Snart fann vi ett annat trevligt ställe, med annan trevlig utsikt.

Så småningom, via nya smågator, var vi tillbaka till vårt hotell. Vi hade inte så mycket mer ork för mer mat
eller vandring.

I hotellets lilla café var vi ensamma kunder. Kunde de göra i ordning en klassisk Margarita för att testa?
Den stod inte på menyn bland drycker, så...
- Självklart! 
Två glada servitörer engagerade sig och strax fick vi testa olika tequila för att välja vilken sort vi ville ha.
- Tilltugg? Nej vi har ätit alldeles för mycket. Men finns det nötter?
- Nej, men det går att ordna.
En av servitörerna gav sig iväg för att handla. 
Det kändes hemtamt och trevligt. Goda drinkar (två varianter) och färska nötter. Bra avslutning på första dagen. Kaffe på vägen upp med hissen och en lugn kväll på rummet.

Vi bestämde att kasta om ordningen för nästa dags program. Vi tar parken. Det blir bra på en onsdag.

Parken Chapultepec är dubbelt så stor som Central Park i New York. Det är Mexico Citys lunga. Här är plats för många aktiviteter. Här ligger även ett av världens finaste museum; Antropologiska museet.
Bilden visar en liten bit av parken med museet och sjön där man kan åka runt med hyrbåt.

Dag 2

Mesta museet och mesta gatan 

Upp med tidig god frukost.
Skall man gå på Antropologiska museet är tipset att vara där tidigt, för att slippa folkmassorna. Det är allra mest folk på söndagarna, för då har de flesta museer gratis inträde.

Vi begav oss till metrostationen i närheten. Här var det morgonrusch. Vi var varnade.
Vi hittade ingången ner till metron, som skulle ta oss i närheten av parken, köpte ett åkkort och fick veta att metrosträckan till museet var stängd! Sen två år tillbaka, sa någon. Hoppsan. Ingen information alls om detta.
(se mer om information ovan).
Massor med bussar ovan jord och hjälp med att hitta vår ersättningsbuss, som samtidigt gav oss en sightseeing på väg till parken.

Morgonlugnt i parken innan besökarna strömmar in. Nöjesbåtarna väntar.

Vi promenerar genom en del av parken, förbi sjöarna och till museet. En fin sträcka.
Utanför fanns en liten turistinformation, en kiosk med väldigt lite användbar tryckt information. Vår lilla karta från hotellet når inte hit bort, och vi vill gärna ha tag i en. Inga bokhandlare, som vi besökt, har haft några kartor överhuvudtaget. 
Den nyutkomna guideboken vi skulle köpa, fanns inte i Stockholm ännu när vi reste och vi hann inte att vänta på den med online-köp. Vi trodde den skulle finnas här.

Inga köer för att komma in på museet. Vi kan i lugn och ro ta en fika på museets café och testa en typisk conchabulle.

Vi har läst på att det räcker inte med en dag att se allt på detta populära museum. Men det går fint för oss att stillsamt vandra från sal till sal utan trängsel och njuta av allt vackert utan att i detalj studera allt.
Vi hinner till och med med andra våningen, där mer moderna samlingar finns. Minst lika trevligt.

I bakgrunden den berömda solstenen

När vi är klara och lämnar museet är det uppvisning utanför av ursprungsbefolkning med danser och den spektakulära danza de los Voladores.  
Vi tittar på och förvånas. Sedan tillbaka genom parken igen och nu är det mer folkliv och alla små kiosker är öppna, där besökarna handlar alla slags speciella saker. Bland annat apfigurer att sätta på huvudet och som kan spruta vatten!

Vi tar en fika på en stor luftig bokhandel som har ett trevligt café och som dessutom har väldigt låga priser.
Variationerna på priserna är anmärkningsvärda. På nästa ställe skulle en kopp kaffe kunna kosta tre gånger så mycket!
Det är de här två världarna man ofta träffar på i Mexiko. Vanligtvis är det den turistiska kontra vardagslivet. Men ibland verkar det vara olika i olika områden även i vardagsmiljöer. Hursomhelst så finns det stor anledning att ha koll på priserna och jämföra. 
Det här caféet var ett av de bättre och den varma mackan var extra god.

Nu skall vi gå en bit längst stadens paradgata, Avenida Paseo de la Reforma. Det är här de höga moderna höghusen finns. På båda sidor av den breda avenyn ligger de populära och trendiga stadsdelarna Rosa, Condesa och Polanco.
Vi går till hotell Sofitel för att besöka deras rooftop bar på 38:e våningen för utsiktens skull.

Monumento de Insurgentes/Självständighetens ängel mitt i rondellen där bilarna körde åt båda hållen.

Dyr guacamole och specialöl på 38:e våningen

Det kan vara fint med pampiga avenyer. Den här är bilfri varje söndag förmiddag, så folk kan cykla och gå hur som helst utan biltrafik.
Men, den är inte mysig eller direkt kul. Mest bankpalats och kontorsbyggnader. Få affärer och restauranger.

Vi viker av på sidogator och sneddar i riktning mot vårt hotell.
På vägen besöker vi La Ciudadela hantverksmarknad som skall ha de bästa souvenirerna och hantverket. Trevligt, men inte vad vi hade förväntat oss.
Vi pratar med en tjej som har en liten butik och som tillverkar de välkända "livets träd" och som vi sett stora varianter av på museet vi nyss besökt.

Livets träd

En kort bit på smågator tillbaka till hotellet, där vi avslutade kvällen ganska så trötta, men nöjda efter en ny händelserik dag.

Dag 3

Roma och Condesa

Frukost och iväg till fots till La Romita med hjälp av Google map och till en ny Free Walking Tour.
Denna gång skall vi med guide utforska kvarteren i Roma och Condesa. 
Det blir bara vi och ett par från USA, som denna gång i Mexiko skall lägga all tid i staden på ca tre veckor.
Tyvärr blir det mest återupprepning av mexikansk historia som vid förra turen och mindre av Mexiko idag som vi hade hoppats på. Guiderna är oftast studerande och en del är väldigt intresserade av historia.

Men, vi fick pröva på lite gatumat och möjlighet att ställa frågor på omgivningen. Vi fick inte minst se dessa kvarter med de mest kända platserna och gatorna, som Parque España, Parque Mexico, Av. Alvaro Oregón 
och Amsterdam som blivit så populära, inte minst av många nordamerikaner som arbetar här på distans. De har satt sin prägel här och nya trendiga caféer och restauranger har blommat upp.

Efter turen tog vi oss samma vägar tillbaka och längtade efter en bra karta. Det gick bra.
På vägen stannade vi på en taqueria och fick de klassiska tre små tacos med valfria tillbehör.
När promenaden nästan var slut blev det fikapaus på ett mysigt kvartersfik. 

När kvällen och mörkret kom, hittade vi ett bageri nära hotellet, med de mest fantastiska bakverk, mest olika bullar, som dessutom var i big size. Priserna däremot var små. (vi hittade flera liknande senare)
Det blev en fika till på hotellrummet. 

Man tar en bricka och en tång - plockar och betalar i kassan.

Reflexioner

De flesta guidebeskrivningar är lyriska över det mesta. Även de som skrivs på Internet av olika resebloggare. Ungefär som resebyråer som måste sälja in vad de har att erbjuda.
Det finns undantag. 

Sant är att Mexico City attraherar många och här finns gott om upplevelser och trivsel för en vecka och mer.
Men de här hypade stadsdelarna kring Reforma, det vi sett, överträffar inte andra trevliga i vilken storstad som helst vi besökt.
Det kan lätt bli trendigt mest och mindre genuint. Mer originellt och mysigt än detta finns att hitta på liknande västerländska ställen som i Paris, Rom, Barcelona, Wien och många många fler. 

Efter ytterligare några dagar förstår man tydligt, att det mesta av intresse finns i den historiska delen. Här skall man bo och uppleva stadens historia och charm i första hand som besökare.

Detta sagt med undantag vad vi fick uppleva två dagar senare...

Dag 4

Vi byter hotell

Det var bestämt sen tidig bokning hemifrån. Vi brukar byta när vi bor i större städer, för att få omväxling och mer lära känna ett nytt område lite närmare.
Denna gång var vi inte alls så förtjusta i att lämna hotellet, där vi trivts så bra. Men...

Det skulle bli en lugnare mellandag, med något sen utcheckning och därefter incheckning på nya stället som startade på eftermiddagen. 
Vi tog en lat förmiddag och njöt extra länge av frukosten. Kanske var det dags att pröva en Uber taxi, som vi förberett oss för, och som är så populära och trygga här.
Nej, vi bestämde oss för att gå. Vi ville uppleva smågatorna in till centrum igen och vårt bagage var lätt.

Om man tajmar incheckning så där lagom lite för tidigt, är rummen ofta färdiga och man kan ha tur att få ett direkt. Vi gjorde så nu och det fungerade. Med ett varmt välkomnande i receptionen.

Det här hotellet, som vi egentligen inte ville byta till, visade sig vara stort och elegant och slog oss lite med häpnad över att vara så fint. Priset var ungefär detsamma som det andra, men detta var flottare och låg precis så centralt som man kan komma. Det ingick inte frukost, men flera andra faciliteter.

Enligt statistiken är hotellpriserna generellt högre i Mexiko än i Sverige och Mexico City är också lite dyrare än resten av landet.  Men det går att hitta fynd och få mycket för pengarna om man bokar i god tid. 
Det fick vi erfara nu och genast blev det så mycket roligare att byta. Ett fynd!

Här bakom den stora katedralen på Zocaló till vänster på bilden sticker en del av vårt hotell upp
(som också hette Catedral). Den vita byggnaden. 

Byggnaden var en blandning av gammalt och nytt.

Nu bodde vi mitt i centrum, med nära till allt. Trevligt. Lätt att ta till superlativ.
Vi strövar på gatorna i närheten av hotellet och tittar lite närmare på saker vi noterat sedan tidigare.
Denna dag blir vi också uppmärksammade att det finns tre små turistinformationskiosker i centrum. Vi som så gärna ville ha en ordentlig karta!
Ingen av de stora bokhandlare som vi besökt hade några. Inte ens en enda guidebok om Mexico City!
Det visar sig att alla tre kioskerna hade olika saker att dela ut. När vi frågade efter mer kartor och tryckt info, så fick de fram mer. Till slut fick vi ihop en del bra information, inklusive kartor. Pust.

                                                        Här ser vi en av informationskioskerna vid torget.

Muralmålningar

På historiskt intressanta torget Plaza de Santo Domingo har man öppnat ett nytt museum med framförallt Rivero Diego muralmålningar. En vacker byggnad stort som ett helt kvarter. Behövs med så stora målningar.Men ingången visade sig vara på andra sidan. En lång promenad runt...

     Vi rundade kvarteret från den röda punkten till den blå, där museibesökarna skulle gå in.

Imponerande. Så mycket att se. Fri entré. Ingen trängsel. Vacker miljö. > Här några interiörer och info.

"Museet är levande och engagerande, eftersom det kulturella utbudet inkluderar konst-, dans- och sångworkshops; konserter och recitals, läsfrämjande aktiviteter, filmserier och teaterföreställningar. Här betonas inkludering och öppenhet för alla."

Den där cantinan som var så svår att hitta och som låg en våning upp med utsikt över det stora torget, hittade vi så småningom. Vi fick fråga oss fram och blev guidade in bland småaffärer bakom arkaderna och upp med en liten hiss. Här är lugnt med bara få gäster. Vi får ett bord med bästa utsikten.

Nu börjar man på torget förbereda den stora händelsen som vi successivt fått reda på; att presidenten och förra borgmästaren i Mexico City, Claudia Sheinbaum, skall hålla tal och berätta om vad som hänt de första 100 dagarna under hennes nya ledning.

Aldrig har vi sett så många fällstolar fällas upp. Rad efter rad blir färdiga på detta enorma torg. Det kommer
att bli väldigt många sittplatser.
Vi frågar om det går att boka fönsterbord till dagen för det stora talet. Det går fint, men då kostar det extra. Mycket extra. Det kommer att komma massor av folk

                                                       Fällstolar fälls ut. Bild: Budgetres

Efter lunchen går vi till stora affärsgatan 20e Noviembre. I börja här ligger de två stora äldre klassiska varuhusen Liverpool (med bästa vinavdelningen vi sett i stan!) och El Palacio Hierro Centro. Besök här är som ett museum i nutidshistoria för Mexiko.
Högst upp på var och en av dessa stora varuhus finns spännande restauranger, som vi spanar in. En testar vi med att sitta ute på terrassen med utsikt.
Här blir det kaffe efter lunchen på cantinan. 

Utsikt från varuhuset Liverpool, med varuhuset El Palacios restaurang mitt över.

Vi promenerar affärsgatan framåt och viker av till höger på gågatan Regina. 
Här är det fullt med barer, hög musik och restauranger. Kul att se, men inte dags för nästa depåstopp än.
Efter gågatan tar vi till höger på Bolívar, som visar sig vara lokalt spännande. Gatan kryllar av musikaffärer.
Hur många som helst. Allt finns. 
Nu har det blivit mörkt och det småregnar en aning.
Vi fastnar för en tacqueria som är ganska full med gäster. 

Margaritas och några varianter av tacos. Svårt att välja. Det finns så mycket. Vi frågar, sneglar på de andra borden och pekar.
Det är rikligt, prisvärt och gott. Flera såser kommer till. Vi får en introduktion och även veta vilken som är "piqante".
Kvällen på nya fina hotellet.

Dag 5

Coyoacán

Nej, det blev ingen frukost på fina hotellet. Det fanns hur mycket frukostmat som helst, med kockar som lagade till de varma rätterna. Men 120 kronor per person om man inte vill äta mycket, är onödigt.

Vi gick ut från hotellet och runt hörnet till ett annat, lite enklare hotell som hade frukostmatsalen i markplan, där man kunde sitta vid ett fönsterbord och se på folklivet utanför. Trevligare.
Här gick att välja olika frukostalternativ till halva priset och vi fick precis det vi ville ha.

METROFÄRD
Nu skulle det bli åka långt med metron. Ca 1 mil. Vi valde den blå linje 2 till hållplats General Anaya. 9 stopp och sedan en liten promenad till centrala området av stadsdelen Coyoacán. 
Men nej. När vi väl hittade nedgången till metrostation Zócalo (dålig skyltat igen), så var den stängd på grund av förberedelserna för morgondagens stora händelse. Vi tog oss till nästa hållplats, Allende, som också den var svår att upptäcka. De flesta kom upp för trapporna, men några gjorde som vi, och gick nerför. Varför kan man undra, då detta visade sig vara uppgången. Nergången låg på en annan parallellgata!
Alla är barn i början. 

Väl på tågen gick det fort. Trevligt att se staden från en metro som i mycket gick ovan jord. 
När vi hoppat av vid vår station, var det som att komma till en mindre stad på landet. Låga hus, villakvarter och mycket plats för ljus. Vi hade fått en liten broschyr på turistbyråkiosken men en mini-karta, där sevärdheterna var inringade. För säkerhets skull frågade vi om vägen och det var i stort sätt bara att gå rakt fram 

Coyoacán är en av de äldsta stadsdelarna och mest promenadvänliga i Mexico City. 
Bohemisk småstadsatmosfär och med lägre priser. Färgglatt, charmigt och konstnärligt. 
Några av stadens äldsta spanska byggnader står fortfarande kvar här.
Det äldsta universitetet i Nordamerika och det största i Latinamerika, ligger här. 
Vi skall besöka några av de vanligaste sevärdheterna.

"Detta relativt stora område i sydvästra Mexico City har alltid varit en grogrund för motkultur.
Det var här Frida Kahlo och Diego Rivera bodde, några kvarter från Leo Trotskij (deras hus är nu Frida Kahlo-museet respektive Leo Trotskij-museet), och det lugna bostadsområdet, med parker, torg och kullerstensgator, är nu en favoritplats för bohemfolket."

- Wikivoyage guide

Vi började med det lilla Trotskij-museet. En gång en befäst flyktplats för den jagade revolutionären, nu ett museum och familjegrav (mördad här 1940). Allt intakt sen den tiden samt en utställning. Många besökare, men ingen trängsel.

Efteråt fika i en trevlig lugn gatukorsning med flera trendiga matställen, där man kunde studera folklivet. 

Utanför Frida Kahlo-museet var det kö. För att komma in här måste man köpa biljetter i mycket lång tid i förväg. Haciendan kallas för "la casa azul" - det blå huset. 
På museets hemsida kan man se fina bilder från huset, hennes tavlor och om hennes historia.

Nästa stopp Plaza Hidalgo och lördagsmarknaden. Hur charmigt som helst.
Höjdpunkten här var Mercado Coyoacán, en matmarknad. Ett skådespel att sitta vid köket och se på när maten färdigställdes. Dessutom mycket gott. Fullsatt. (menyn kan du se på bild i Spalten →)

Vi strövade kring runt torget och njöt av allt vi fick se. Mexikanskt hantverk, försäljarna med sina vackra varor, musikanterna, de mysiga matställena och överhuvudtaget - den vackra miljön med fina koloniala byggnader.
Inte konstigt att en del som stannar längre tid i staden, väljer att bo här.

Tillbaka med Metron. Nu var det enkelt.
Promenerade i centrum på kvällen och såg bl.a. uppträdanden med traditionell musik och dans.

Avslutade med att gå till Plaza Garibaldi, lite skummare kvarter, men dit turister och andra går för höra musik från mariachiband på torget och på restaurangerna runt omkring.

Dag 6

100 första dagarna och mera mural

Den här dagen var det folk överallt. En stor dag för många.
Det fanns ingen plats på vårt frukosthotell. Vi gick tillbaka till vårt eget och även där var svårt att få plats. Men vi hade förtur som gäster här.
Så det blev stor frukostbuffé, som fick ta sin tid. Alltid nya saker att pröva. en liten bit av varje nyhet och dela sinsemellan. 
Väldigt mätta gick vi ut i folkvimlet, vilket gick över förvänta bra och trots varningar om trängsel. Det var välorganiserat och lugnt. Nästan lite festligt. Folk verkade stolta över sin tidigare borgmästare och nu president.
På den stora scenen spelade en orkester musik i väntan på Claudia.

För att kunna se bättre och lyssna på talet, gick vi tillbaka till vårt rum och satte på Tv:n.
Samtidigt kunde vi ha fönstret öppet och höra ljudet utifrån samtidigt. Det kändes historiskt.
  Efteråt gick vi ut igen och blandade oss med åskådarna, som nu drog sig tillbaka. En del hade kommit från andra platser och rest in till staden med arrangerade bussar. Många kunde passa på att göra andra saker denna söndag och inte minst besöka avgiftsfria museum.
  Utanför ett museum samlades partifolk i köer för att få pengar, innan de skulle vidare med transportbussar.
Vi frågade vad de gjorde för att få pengar.
- Vi arbetar, blev det naturliga svaret. Claudia Sheinbaum har ett enormt stort förtroende bland Mexikos befolkning och vann en jordskredsseger i valet. Men det behövs säkert en väloljad partiapparat också.

Vi och många andra gick till det magnifika Belles Artes för att titta på de berömda målningarna. Trots mycket folk flöt köerna fint under kontroll av museivakterna. 

Magnifikt. 
Nu hade vi ett museum kvar. På andra sidan Alamedaparken. En berömd jättemålning av Rivera, som fanns här. "Sueño de una tarde dominical en la Alameda."  > Här kan du läsa om tavlan.

Tavlan är från 1947 och mäter 15.6 m × 4.7 m. Under detaljer.

Dags för annat.
Till skyskrapan Torre Latinamericano. När den var färdigbyggd 1956, var det den högsta byggnaden i Latinamerika och invigdes som världens första jordbävningssäkra byggnad.
44 våningar högt. Här betalar man för att komma upp till utsikten. Men det är gratis att åka upp till skybaren på våning 40 eller till restaurangen på våning 41.
Vi fick våra mexikanska drinkar á 100 kr styck. Bara sådär bra. Skulle valt restaurangen istället. Där var det ännu bättre utsikt och mer att välja på.

Sen hem till hotellet och förbereda inför morgondagens resmål. 
Hej då Mexico City! Så bra det var. Muchas Gracias. Volveremos!

Nästa dag

Mérida - södra Mexikos kulturella centrum

Nu först testar vi Uber taxi, som vi förberett oss för, och som skall vara det bästa och säkraste i stan. Dessutom prismässigt överlägset. Under 250 kronor för att ta sig den långa vägen (över en timma) till där inhemska flygfältet (där inga andra förbindelse alternativ fanns). En vanlig taxi skulle kosta som flygresan för en person!
  Vi fick på köpet en sightseeingtur genom de norra förorterna och se lite av linbanorna som fungerar som kollektivtrafik.
Vi hade inte förväntat oss så mycket av det före detta militärflygfältet, men flygplatsen visade sig vara hypermodern. Mycket tjusigare än det internationella.

Enkelt och snabbt med lågprisflyget Viva till Yucatánhalvöns största stad, Mérida, och södra Mexikos kulturella centrum.
En stad som alla pratar gott om, där många stannar länge, som har massor att erbjuda och är kanske den säkraste staden i Latinamerika. Nu är det vår tur. Tre dagar väntar här.
När vi landar tar vi en förbetald taxi, som snabbt tar oss till vårt hotell.

Har finns många prisvärda och bra boenden. Många med pool, då man är en bit från havet.
Vårt hotell låg centralt, hade pool (se bild), a/c, frukost för under 600 kr/natt. Men det finns vackra koloniala hotell för lite högre pris om man bokar tidigt.

På hotellet fick vi ett rum med balkong som inte motsvarade vad vi sett på bokningsbilderna. Det var ganska fullbokat, men vi ville byta och fick se några alternativ. 
Det blev ett ljusare rum mot innegården och med en plats utanför med utsikt över poolen. Bra.
Restaurangen var bara öppen för frukost, som ingick i priset. Men det gick att köpa kall öl via receptionen. 

Vi bor i den historiska delen, där de flesta besökare bor. Det finns en tjusig paradgata, som byggdes efter förebild av Champs-Élysées i Paris, med flotta hotell och restauranger. Men lite vid sidan av. Ännu längre bort ligger den moderna delen av staden.

Det är så charmigt som alla sagt och vi läst om. En fröjd att se alla vackra byggnader, mysiga matställen, spännande butiker och attraktiva koloniala hotell.
Det är nära till huvudgatan Calle 60, den trevliga parallellgatan Calle 62 och det lilla torget. Spännande tvärgator. Intim småstadskänsla. 
Nära också till det stora torget, Zócalo/Plaza de la Independencia, där mycket händer varje dag. Dans, uppträdanden, musik. ljusspel...

Festival i januari. Kulturhändelser på torget varje dag.

Spännande, mysiga matställen. Svårt att välja. Går bara att hinna med några få.
Vi valde en populär kubansk restaurang första kvällen som var toppen och mycket prisvärd.

Mängder med mysiga restauranger att välja på.

Två heldagar

Hotellfrukost och sen hängde vi på en gratis informationstur runt torget, som Turistbyrån ordnade.
Gick runt i det stora marknadsområdet, som var lite risigt. Kanske spännande för en skattsökare.
De ordinarie affärerna i stan hade bra utbud och det var junuarirea för den som ville fynda kvalitetskläder.

Middagsvila, fika och pool bad. Utforskar gatorna i den historiska delen. Kvällsföreställning på torget igen.

Promenad hela fina gatan, Paseo Montejo, med vackra historiska byggnader och intressant historia. Tittar in här och där för att upptäcka allt mer. Här finns mycket.

En kväll på musikstället, La Negrita, där vi bokat bord. Mescalprovning med mexikanska tapas som serverades rikligt och fritt.  Bra orkester, mycket folk, hög stämning och utmärkt betjäning - som hjälpte oss med menyn. >Här är menyn och fler bilder.

Innan vi går in på vårt hotell för natten, tittar vi in på cantinan tvärs över gatan - en mysig jazzklubb.
Fullt igen.

TIPS: Det nya tåget Maya Tren har stationer vid alla kända orter på Yucatán, även Mérida. Ett nytt stort museum om denna jättesatsning på järnväg skapas i vacker stor byggnad som renoveras på torget intill den intressanta kyrkan.   > Läs mer på Budgetres Sök och Boka tåg.

Till havet

Alldeles för kort tid i Mérida. Nu vet vi varför många stannar så länge. Inte bara en populär plats för de som jobbar på distans från USA.
Nästa gång bokar vi i god tid ett vackert kolonialt hotell med pool och frukostmatsal. Softar, relaxar och bara njuter. Ännu mer.

Progreso

Lugn morgon. Uppskattade enkel hotellfrukost. Senare utcheckning.
På vägen till busstationen, en lätt lunch på Café La Havanna deste 1952 (igen). 
Bussarna till Progreso går var 15:e minut. Ca 14 kronor enkel resa. Du kan lätt bo i Mérida och åka buss 1 timme till Mexikanska Golfen för ett bad. Vi hade beslutat oss för att stanna här några dagar. Två städer och sedan havet, var tanken.

LITE FAKTA OCH KURIOSA
Det fullständiga namnet är Progreso de Castro. Ligger vid Mexikanska Golfen. Lokal badort för Méridabor,
35 km bort. Yucatáns största hamn, med traditioner från 1872, för export av sisal/sisalagave/sisalhampa.
Det var detta som skapade all rikedom i området.
Den lilla staden Sisal (som gav namn åt agaveplantan och där hamnen var förut) ligger österut, ca 1 tim. från Mérida. Hit kan man ta sig innan det blir populärt.
I bakgrunden syns en del av världens längsta pir – 8 018,98 meter – enligt Guinness rekordbok. 
Förutom piren är staden även känd för den stora meteoriten som slog ner utanför och dödade nästan alla livsformer "mycket större än en mus" och utlöste istiden. Dinosaurernas tid avslutades då. Ett museum finns som berättar om detta.
Till Progreso kommer idag stora kryssningsfartyg (främst från USA, se bild ovan) och lägger till längst ut på piren (som man inte får gå på). Dessa turister åker oftast vidare på Yucatán för att se Mayatempel och andra sevärdheter.

Museet med lämplig staty

Vi ångrar inte att vi i god i förväg bokade en liten studio (ganska enkel) precis vid strandgatan, Malecón, med "delvis havsutsikt". Skönt att fixa egen frukost ibland. 
Den trevliga delen och turistiska delen av strandsträckan är inte så väldigt lång ca 800 meter. Inte så många hotell här. Några exklusiva. De flesta lågpris lite längre från stranden. 
På högsäsongen under sommaren kan det bli högljutt på gågatan längst stranden visste vi, men nu det var lugnt och fridfullt. 

Vi gör längre promenader. Främst västerut längst stranden, lite längre bort. Väldigt få människor, men några näringsställen i fin miljö. Åt andra hållet är det mer ruffigt. Går man längre åt det hållet, kommer man till hamnen och marinan. Ännu längre bort ligger Chelem, som vi fick veta, är ett fint ställe där långliggare har hittat en bra plats som är lugn med fina stränder. En taxi dit skulle ta ca 15 minuter.

Progreso känns mest som en liten by. Här är nära till vardagslivet och flera mer genuina ställen att upptäcka. Som musikställen eller matmarknaden, som är ganska enkel. Ett kubansk liten butik, med äkta cigarrer. Jo, vi åt den populära räkpizzan.

TACOS
Vi får god kontakt med personalen på en taqueria, som förklarar maträtterna lite mer ingående.
Lite blev det som asiaterna brukar säga: "same, same, but different."
Egentligen 8 val - fläskkött från spett, nötkött, kotlett kött, kyckling, revben, tunnare kött, korv, "kjolstek", blandkött - som man "förpackar" olika, som:

- Tacos av majs eller mjöl
- Huaraches med ost och avokado
- Quesadilla, en ost-taco
- Papa rellena. Bakad potatis, ofta med avokado, tomat, sallad.
- Hayuda av majs. typiskt från Oaxaca.
- Burritos. Lite krispigare. En fylld tortilla.
- Torta. En fylld sandwich.
- Alambre. Mer som en rätt, där man blandar mer av grunddelarna.
- m.fl.

Hänger du med?
Hjälper bilden nedan?
Bäst är att testa sig fram.

Lata sköna dagar vid havet. 
Här kollar och bestämmer vi också resten av resan och gör en del bokningar.

Övernattning i Valladolid

Vi skall till Isla Holbox, tillbaka via Mérida och med stopp och övernattning i Valladolid. Det blir lagom etapper och då får vi även en stund i den allt mer populära staden, som oftast används som bas till alla utflykter runt i området. Här har vi tidigare stannat på ett hastigt besök.  

Snabbt och bekvämt. Fina bussar bokat online. Toa ombord.
(Bara på spanska. Man får ta bort översättningen, för att det ska funka)
På bussen började de med en barnfilm som underhållning, fast det inte fanns några barn ombord. 

Vi fick kraftig rabatt på det kontinentala hotellet i Valladolid, för vi bokat så mycket genom boknings sajten. 
Tionde natten gratis. Det blev bara skatt 80 kronor - med frukost.

Vi hann en promenad på den vackra historiska gatan Calz. de Los Frailes och en runda runt det stora torget i centrum, där turistbussarna stannar för att släppa av turister för bensträckare och shopping. Kvällen avslutades med en god middag på Las Campanas. > Det ser ut så här

Isla Holbox

Bussturen började med en ny barnfilm från Disney. Sedan nyheter om installationen av USA:s nye president
Donald Trump. En mulen dag.
Och värre skulle det bli. Det hade regnat kraftigt här tidigare och området hade blivit drabbat av höstmonsunen.
Vägarna var ibland svåra att ta sig fram på för vår buss. Fick krypa fram genom stora djupa vattensamlingar och köra omvägar genom byar.
När vi kom till färjeläget, skyndade vi oss att köpa biljetter till överfarten. Det var många som skulle samma väg som vi.
Det blåser rejält med stora vågor, men det är stora stadiga snabba båtar.

Holbox är ett naturområde och ett paradis för de som vill se vackra stränder och marint liv.
Från färjeläget på Holbox går man en relativt liten sträcka till andra sidan ön, där centrat finns.
Men det var ingen trevlig syn vi mötte. Vägarna på ön, som alla är sandvägar, var översvämmade. De flesta gående valde att tag sig fram med terränggående taxi. 

De stora pölarna, var inte så hälsosamma, med så mycket stillastående vatten. Det var nära att vattnet rann in i butiker och bostäder. När det var som värst, stängdes vägen av eller om det inte gick, kom en tankbil och sög upp vattnet. Detta hände inte så ofta. Hur såg det ut här under regnperioden?

Nu småregnade från och till. Det var blött och lite kyligt.

Vi bodde bra i en liten studio, centralt på en tvärgata. 
När det emellanåt var uppehåll gjorde vi långa promenader längst stränderna åt olika håll.
Vi tog oss fram så gott det gick på de olika små vägarna i byn och kunde hitta några genuina matställen, bland alla de turistiska - som var många här. Alldeles för många.

Det förlorade paradiset
Vi såg hur det såg ut på detta, en gång sköna ställe, som nu var drabbat av överturism och vi fick läsa om hur naturen fått stryk av allt för mycket exploatering. Tragiskt.

Många har haft Holbox som ett favoritställe - inte minst av tidiga backpackers. Idag något helt annat.
Budgetres har en MiniGuide Holbox som mer beskriver detta resmål och som fortfarande marknadsförs av bl.a. svenska resebyråer som nästan någon outforskad skön hemlighet. 

Mysiga byggnader, nya designhotell, hummerpizza i det förlorade paradiset.
► Läs mer om Holbox här - och se fler bilder från resan.

Isla Mujeres

Vårt sista stopp är att återförenas med Isla Mujeres, där vi varit tidigare vid några tillfällen.
Med tanke på vad vi fått erfara på Holbox är vi nu lite oroliga hur Isla Mujeres ser ut idag. Hur mycket har det förändrats? Ön ligger ju utanför ett av världens mesta turistställe – Cancun.

Vi klafsar oss till färjan, äter frukost på fastlandet och tar den bekväma ADO-bussen till Cancun ca 2.5 timme.
När vi närmar oss staden, ser vi alla nybyggda vägar och jättehus. Det är som att komma till Florida.

Mitt över busstationen går de små collectivos-bussarna i svärmar till olika adresser. Till slut får vi och vårt bagage plats i en minibuss som tar oss till båtterminalen.
Här är mycket folk. Den stora båten blir full. Hur skall detta bli?

Trubadur på övre däck som brukligt. 

Vi skall bo i den lilla stan på norra ön. På den lilla huvudgata med mest restauranger och souvenirbutiker. Nära till öns kanske bästa strand, Playa Norte.  Långliggande USA-bor på mitten av ön. Södra delen är Mexikos östligaste plats. Här är man först i landet att se soluppgången.
Ön är 7 km lång.

Hit kommer många dagsturister med färjorna och utflyktsbåtar från jättelika Cancun hotelzon. Många i stora katamaraner – ofta med öppen bar. Man festar, äter, badar i det karibiska turkosblåa havet, kollar små hajar, sköldpaddor och köpte souvenirer ….på huvudgatan där vi skall bo.

Vi vet var vi vill bo. Allt är nära. Det tar 5-10 minuter tvärs över till de olika stränderna och gatan är full med folk från lunch till ca 11 på kvällen. Då har all musik tystnar. En del dagsturister stannar kvar för att se den fina solnedgången. 

Rummet ligger med balkongen tvärs över bästa happy hour stället.  Redan klockan tre på eftermiddagen är det lågpris på bästa kranölen, drinkar och några smaskiga maträtter (som kokosräkor). Allt tillsammans med blandade musikuppträdanden. Olika trubadurer och band varje kväll. Många långliggare samlas här.

Isla Mujeres ligger i Karibien

Det funkar. Det ÄR trevligt. En del mysiga ställen från förr är borta. Några favoriter finns kvar.
Det har blivit för många golfbilar och att hyra kostar nu lika mycket som en övernattning!
Men det finns buss på ön. Lite svår att få kläm på. Används mest av lokala.
Det är trevligt att promenera här. På de små sidogatorna, längst havet och längre bort på ön.
En morgon tar vi frukost på ett mysigt ställe mitt på ön, med mest pensionärer från USA. De verkar stortrivas.

Baden är fantastiska. På förmiddagen är det perfekt på den vackra stranden mitt i byn. Lugnt. Lite folk. 
Vi stannar aldrig länge. Stor risk för brännskador med den starka solen.  Det går bra att få solstolar med parasoll utan kostnad om man handlar något att fika.
Det är nära att återvända ner och ta ett kvällsdopp.
På kvällarna kan man hitta charmiga restauranger på stranden och bara njuta av mat och miljö.
Sista kvällen gick vi till familjestället vi kände till sen tidigare och åt en genuin mexikanskt festmåltid.

Hit kan vi gärna åka igen. Till många andra spännande platser i Mexiko och till mexikanska Karibien. Turkosblått hav. 27 grader i januari. Ljumma kvällar. Perfekt avkoppling i väntan på flyget hem.

►Mer att läsa i MiniGuide Isla Mujeres

Tillbaka med flyget till Europa. 
En lång resa… fast med hög service på alla sätt, även i economy class. Kanske lite lång tid att halvsitta
och sova  – MEN faktiskt bara mindre än 1 % av hela resan.
Så, lite får man stå ut med för att få vara med om allt trevligt.
Om man vill ha lite bättre, är tipset att välja en ytterplats, för att lättare få sträcka på sig lite extra.

Det här var ett smakprov på en Mexikoresa. Bara för dig att börja planera! Lyckliga du!

Budgetres MiniGuider Mexiko

> Fler MiniGuider

Tidigare rundresa i Mexiko

        >  Rundresa i södra Mexiko med Belize
Cancún - Isla Mujeres - Puebla - Oaxaca - Puerto Escondido - San Cristobal - Palenque -
Caye Caulker (Belize)  - Riviera Maya - Tulum - Playa del Carmen - Cozumel - Isla Mujeres

Res- och Budgettips