Bekväm shuttlebus resa i Costa Rica
La Fortuna - Cahuita
Ca 5 timmar med shuttelbuss inkl. två pauser.
Om bussresan med lokalbussarna mellan Jacó till Monteverde var lite äventyrlig (se reportage Bussbyte i Puntarenas), så var bussresan från
La Fortuna till Cahuita så mycket enklare.
Denna resa var betydligt längre. 25 mil från bergsområdet högt uppe i landet och över till den karibiska sidan, nästan nere vid gränsen till Panama,
mot ca 12 mil på Stilla havssidan med mest platt kustväg, förutom sista biten rakt upp i bergen.
Det här var en snabb och bekväm resa och det är nu man får en tydlig bild av hur litet landet är till ytan.
Hade vi tagit den billiga vanliga bussen, med byte i huvudstaden och även troligt byte i hamnstaden Limón, skulle det har tagit hela dagen och blivit
en del meckigt.
Nu kostade vi på oss ett av de populära sätten att snabbt och bekvämt förflytta sig som turister i landet med hjälp av delad shuttlebus. Det innebar
att vi fick en dörr till dörr resa och var betydligt snabbare framme på vårt slutmål och kunde få en halv dag tillgodo att njuta av här.
La Fortuna med vulkanen Arenal
DÖRR TILL DÖRR
06.45 kom bussen till vårt boende för upplockning. Sen till några andra ställen för att fylla bussen och ca 2 timmars körning innan det blev paus och möjlighet till frukost. Här även bussbyten för de som skulle åt olika håll. Bl.a. ett svenskt par som skull direkt till flygplatsen.
Bussarna är bekväma och det går fint att slappna av och sova en stund. Annars finns det mycket att se. Hela tiden små byar som passeras och en hel del bananodlingar med blå påsar kring bananstockarna, förmodligen för att skydda de från odjur. Det finns wifi ombord, men det är synd att titta på en skärm, när man ska passa på att titta ut på landet man besöker.
Redan vid bussbytet/frukostpausen hade man valt en snabbväg förbi huvudstaden San José och så småningom rundade man även Limón och kom direkt söder om på den lilla kustvägen ner mot de populära resmålen nära gränsen till Panama.
Det regnade mycket under vår vistelse i La Fortuna och den stora vulkanen nära staden fick vi aldrig se på grund av dimma och moln som skymde. Under hela bussresan ner mot den karibiska kustsidan regnade det. Vi var trötta på det, även om det samtidigt var varmt och att det bara regnade ”katthår” ibland. Vi ville ha sol.
På den karibiska kusten är det ett helt annat klimat. Tropiskt, med regnskurar som är mer rejäla och mer tillfälliga. Men januari är lurigt. Vi kom nu i slutet av månaden och då ska det börja bli mer torrt.
Ett sista kort stopp på vägen för toa och gratis kaffe.
CAHUITA
Jodå, regnet upphörde. Vi hade turen att få komma in på vårt nya boende på direkten och som var väldigt mysigt (vi fick nog det bästa rummet)
med en skön uteplats med sittgrupp och en hängmatta. Vi tog en härlig lunch på ett toppenställe och hann se mycket av lilla Cahuita.
Vi var utvilade och pigga.
Jo, det var likadant här som i Puntarenas. När jag vill ha en öl till maten, säger servitören:
- Vi har ingen öl. Men det går bra att köpa en på supermercadon intill och dricka här.
Jag beställde en tamarind juice. Bra att testa något annat.
Bussresan gick så mycket fortare än vi hade trott. Landet är verkligen litet. Med delad shuttel kan man ta sig smidigt till de flesta intressanta platser.
Vi betalade 80 USD per person och det kan tyckas mycket. Men i jämförelse med vad en taxi kan kosta för kortare sträckor, vad en hyrbil med allt går på (dyrt i Costa Rica) och med visst stök och till och med i jämförelse med ordinarie buss med byten, uppehåll, taxi/uber mellan busstationerna m.m. så blev detta val av resa välmotiverat på flera sätt.
Nästa dag sken solen hela tiden. Blå himmel. Vi gjorde vandringen runt Nationalparken och såg mer djur än vanligt.
Men det är en helt annan historia…
JE/ i slutet av jan. 2026.
PS. Det heter egentligen pendelbuss eller skyttelbuss på svenska.
Bildspel Cahuita
Ingången till parken. Playa Blanca. Trevligt boende. Casado med revben och kassava. Strand inne i parken. Tvåtåig sengångare i trädet nära badet.
Text och bilder: JE/jan. 2026