Att vandra när höstens färger formar om landskapet är en speciell upplevelse.
De gröna fjällhedarna och myrarna skiftar från olika nyanser i grönt till intensivt rött och brunt.
Människans litenhet blir tydlig när stigen slingrar sig mellan toppar som reser sig över 2000 meter som i
den norska nationalparken Rondane.

För många norrmän är Rondane själva sinnebilden av fjellheimen – ett landskap av stillhet,
karghet och tidlöshet som präglat både diktare och konstnärer.
I den här reseberättelsen får du följa på en 5-dagars vandring till fjällområdet i början av september.

Med husbilen till Trondheim mot Rondane

Avfärden med husbilen från Jämtland sker en tidig morgon. Vägen leder oss via Trondheim och sedan mot Rondane.
Det är alltid lite speciellt att korsa gränsen mellan Sverige och Norge – skogarna i Jämtland känns igen, men redan på backarna ner längs
E14 mot Trøndelag förändras ljuset.
Fjordlandskapet glittrar innan vi svänger söderut på E6 i en för årstiden oroväckande värme på 26 grader.

Vid Straumbu, en av ingångarna till Rondane, är det svalare. Husbilen blir vårt nattkvarter och vi lagar risotto med lax, ruccola med citron till middag. Den blir startskottet för vad som snart ska bli en vecka där god mat, kroppsansträngning och naturupplevelser ska vävas samman.

Vi vaknar till växlande väder och en bastant frukost. Ryggsäckarna är packade och kängorna insmorda och efter morgonbestyren tar vi oss över Atna-älven. Stigen från Straumbu börjar mjukt genom en tallskog med marken täckt av renlav. De silvervita mattorna som präglar Rondane är något vi aldrig sett i sådan rikedom.

Renlaven på marken ger nästan en känsla av ett snötäcke.

Vandringen är igång

Anledningarna till att renlav dominerar här är kalla vintrar, torra somrar, lite konkurrens. Laven är en nyckelart för vildrenen – ett av de sista
stora vilda hjortdjuren i Europa.
Stigen leder uppåt och vid norska turistföreningens (DNT) station Vid Bjørnhollia hårdnar landskapet. Det blir stenigt, tekniskt och halt.
Fjällen påminner oss om att här är det inte människan som bestämmer, utan det är vi som måste anpassa oss till terrängen.
Det måste vi också till vädret som blir sämre, ju högre upp vi kommer på stigen genom Illmannadalen. Molnen ligger lågt längs fjällsidorna och luftfuktigheten är extremt hög, med duggregn som kommer och går och motvind som blåser oss i våra ansikten.

Vi äter en snabb lunch i lä av en liten bäckravin. Det är Snabba Koppen förstärkt med pasta, och till det vårt egenbakade hårdbröd laddat med nötter och torkad frukt. Som pålägg har vi chorizo-ost. Det smakar bra och nu känner vi att vandringen är igång.

Bäckravinen ger ett skönt lä för vinden under lunchen.

Skydd i tältet

Vi fortsätter vandringen och när regnet tilltar hinner vi precis slå upp tältet vid en liten sjö i dalen. Känslan är aningen meditativ när vi ligger i tältet
och hör regnet smattra mot tältduken. Det kommer några hårda vindpustar som tar tag i tältet, men efterhand mojnar vinden medan regnet
fortsätter.

Till middag blir det tortillas med linser, oliver och parmesan – ett nytt recept som vi inte provat tidigare. För att få fyllningen krämig använder vi för första gången keshk, som är fermenterad yoghurt i pulverform och som vi inhandlat i en Mellan Östern-butik. Resultatet är lovande, men nästa gång ska vi nog krydda lite mer.

Vi vaknar till bättre väder och nu är också sikten bättre. Vi fortsätter genom dalen och när vi passerar vattendelaren blir stigen lite mindre stenig.
Efter någon timme kommer vi fram till den andra turiststationen, Rondvassbu. Här lyxar vi till det med en kaffe och ett kaloririkt bakverk, som
visar sig bli dagens lunch.

Fjällstationen Rondvassbu är en centralpunkt i nationalparken med många besökare varje år.

Det känns i kroppen

Härifrån fortsätter stigningen.
Vi går i maklig takt genom Rondhalsen upp till 1620 möh. Leden blir efter hand stenigare igen och markvegetationen kargare. På nordsidan
är det brant nerför, först stenblock och urberg och sedan blandas stenen med grus mellan ripbärsbladen.

Jag tackar för att artrosen inte spritt sig till knäna än. Men diskrepansen är tydlig: Fast kroppen är på sitt sjuttionde år envisas skallen med att
tro sig fortfarande vara 22 år. Det är flera yttre faktorer som bestämmer hur lätt eller jobbig en etapp upplevs. Det som påverkar mest är antalet
höjdmeter – uppför känns i låren och nedför i knäna – därefter underlaget. Steniga stigar kräver fokus som tär på orken. Längden och vädret
spelar också roll. Men en femte faktor kan överskugga allt: skönheten i naturen, som får en att glömma både trötthet och värk.
Då kan man till och med gömma den kanske viktigaste faktorn, nämligen ens egen fysik och mentala inställning.

Vandringen går högt ovanför dalen som fortsätter efter Rondvatnet.

Ett färgsprakande konstverk

Väl uppe på högsta punkten bär det brant nedför. På ena sidan har vi urberg och stenblock och långt nerpå den andra sidan ligger det avlånga Rondvatnet. Det är en varierad vandring, med mycket sten och grus på vägen upp, medan nerfarten är mer färggrann.

Marken brinner av röd, orange och gult från bladen på ripbär och blåbär bland det städsegröna kråkbärsriset. Det framträder än mer där de samsas med den nästintill silvriga nyansen på renlaven. Stenblocken är mönstrade med kartlav i olika gröna nyanser.
Det är häftigt att få vandra fram i naturens eget färgsprakande konstverk, skapat helt utan människan.

Det är som att vandra fram i en palett med starka färger.

De sista kilometrarna går bland moränkullar fram till sjön Bergedalstjönnin, där vi hittar en fin plats för tältet på jämn fin gräsmark inte långt från stranden. Det är trötta kroppar som vandrat 17 kilometer och 700 höjdmeter och som glupskt njuter av Tikka Masala inne i tältet.
Vi somnar gott när mörkret lägger sig och kvällskylan kommer.

Här, nära en sjö, blir det lätt råkallt och en varm sovsäck är en viktig del av utrustningen. Vi har lärt oss med åren att packa smart.
Det som en gång var en 90-liters ryggsäck på 25 kg med många ”bra att ha-saker” är nu krympt till en 50-liters säck med bara de viktigaste.
Och vikten har minskat till 15 kg.

Kvällarna ägnas åt bland annat kortspel i tältet.

Tredje dagen är den tyngsta

Nyckeln är att minska vikten på "de tre stora": Ryggsäck, sovsystem (sovsäck och liggunderlag) och tält.
Idealet är att dessa ska väga maximalt tre kilo. 
När det gäller kläder är det lager på lager som gäller och närmast kroppen är ullplagg bäst.
Utöver det bör man välja en lätt lösning för matlagning. Det är en utmaning att hitta rätter som är goda, energirika, snabb- och lättlagade,
samt inte väger för mycket i ryggsäcken. Vi förbereder all mat hemma och får ner vikten på en dags måltider till cirka ½ kg per person.

Vi vet sedan tidigare att tredje dagen ofta är den tyngsta. Kroppen är trött, och därför känns det klokt att lägga in en kortare etapp.
Moränkullar leder oss vidare in i Langglupdalen, där vi hittar en fin tältplats vid foten av Rondslottet.
Solen skiner från klar himmel, vinden är mild. En iskall bäck nära tältplatsen ger möjligheten till helkroppstvätt – en prövning i ögonblicket, men belönad av värmande sol efteråt.
Vi tar en eftermiddagssiesta i en natur som är vild och vacker. Den enda mänskliga påverkan här, förutom fjällstationerna, som är totalt fyra
i Rondane, är spåren efter vandrare och de T-märkta lederna (målade T:n på stenar och stenblock). I övrigt är det naturen och, i ett längre
perspektiv, den geologiska utvecklingen, som format landskapet.

Även förändringar i klimatet påverkar miljön här. De gör Rondane grönare men mer sårbart. Träd- och buskgränsen kryper uppåt och tränger
undan öppna lavhedar. Snötäcket ligger kortare tid och smältvattenflöden förändras, vilket påverkar myrar och bäckar. Vildrenen pressas när
dess livsmiljö krymper och nya arter tar plats. Samtidigt blir vädret mer extremt, med kraftiga regn och längre torrperioder, som sliter på fjällens ekosystem.

En fin tältplats med ”matbord” av stenblock och vacker vy upp mot Rondslottet.

Upp på toppen

I morgon väntar en utmaning och vi laddar med en rätt som vi alltid har med på våra vandringar: Fullkornsbulgur med nötter, torkad frukt
och chorizo i små bitar. Det är dagens middag som i huvudsak kommer att vara energin för morgondagens prestationer.

Vi vaknar till lika fint väder som under gårdagen.
Idag ska vi upp till Rondslottet, som är Rondanes högsta fjälltopp på 2178 meter över havet. Anmarschen från tältplatsen är lätt uppför
på stig och lätt blockterräng. Efter ett par kilometer kommer vi dock fram till ett 1,5 kilometer långt parti med 500 höjdmeter.
Vi går långsamt, både på grund av att det är jobbigt och mycket tekniskt. De första hundra metrarna av branten är det en stig med grus,
men sedan handlar det om att sätta skorna på stenblock efter stenblock. Det är inte alltid lätt att se de målade T:na och det går inte att hitta en
rak linje. Efter fyra timmar, med många raster kommer vi äntligen upp på en blåsig topp.

Här börjar 1,5 km brant med ett 500 höjdmeter hav av stenblock.

En fantastisk utsikt

Här uppe möts vi av en fantastisk utsikt åt alla håll. Vi tar snabbt några bilder och en varsin Snickers innan vi börjar nedfarter.
Nu är det lite mindre jobbigt fysiskt, men den psykiska anspänningen är högre. Det gäller verkligen att ha tungan rätt i mun och hitta de bästa
stenblocken för att säkert komma ner oskadd. Men det går snabbare och efter 2 timmar är vi nere vid tältet igen.

Den sista dagen fortsätter med finväder när vi styr kosan österut. Det är omväxlande en stenig och fin stig längs fjällsluttningen. Långt nere
brusar ån, som vid tältplatsen bara var en bäck. Marken lyser röd uppe på fjället och när vi kommer ner i fjällbjörkskogen möts vi av
gulnande lövverk ovanför den vita renlaven.

Stigen hem med många upplevelser att minnas tillbaka till.

Vi har inte bråttom fram, utan vill dra ut på upplevelsen av naturen här.
Rondane är mer än ett fjällområde och Norges första naturreservat. Det är en påminnelse om människans litenhet och
naturens storhet. Vi har vandrat i ett landskap där geologin, vädret och vildrenens rörelser styr rytmen.

Det var i Rondane som den norske filosofen Arne Naess inspirerades till ekosofin - en livshållning som handlar om människans förhållande
till naturen, där utgångspunkten är att människan inte står över naturen utan är en del av den och att allt levande har ett egenvärde.
Klimatförändringarna gör sig påminda: lavens utbredning hotas, vildrenens marker krymper. Men samtidigt bär landskapet på en tidlöshet som fångades i den norske diktaren Aasmund Olavsson Vinjes dikt ”Ved Rondane”, som senare tonsattes av Edvard Grieg:

Der skalt du finne meg, når du meg saknar,
der skalt du minnast meg, når du meg gløymer,
der skalt du sjå meg, når du meg hev gløymt.

Når eg hev lengta deg, når eg hev sakna deg,
når eg hev elska deg – og du meg svikta,
der skalt du finne meg, når du meg søkjer.

När vi återvänder bär vi med oss två världar: vardagens bekvämlighet och naturens villkor. Den verkliga vandringen kanske är balansen däremellan.
Den kalla ölen smakar dock mycket bra när vi kommer fram till husbilen.

FAKTA
Rondane är Norges första nationalpark, inrättad 1962 och senare utvidgad till nästan 1 000 km².
Området ligger i Innlandet fylke, mellan Gudbrandsdalen och Atndalen (i höjd med norra Dalarna), och rymmer tio toppar över 2 000 meter,
där Rondslottet (2 178 m) är högst.
Landskapet präglas av runda, steniga fjäll och vida dalar formade av inlandsisen. Här lever en av Skandinaviens största stammar av vildren, tillsammans med arter som järv, lodjur och kungsörn.
Rondane har länge varit en symbol för den norska fjällvärlden. Dikten Ved Rondane av Aasmund Olavsson Vinje och tonsättningen av
Edvard Grieg gjorde området nationellt känt.
Fjällområdet lockar i dag tusentals vandrare varje år, med välmarkerade leder, DNT-hyttor och klassiska turer som bestigning av Rondslottet eller vandring runt hela massivet.

Vår vandring bestod av fem etapper mellan 6 och 15 km och 180 och 650 höjdmeter per dag, förutom turen upp till Rondslottet som
var 7 km tur och retur med knappt 900 höjdmeter.

Rondane nås med bil från Falun (420 km), Strömstad (530 km) och Östersund (420 km), samt
med tåg från Oslo till Otta och därifrån med taxi/buss till startpunkten Mysusaeter (3 h 45 min med flera dagliga avgångar).
Mer information om Rondane hittar du på Den Norske Turistforenings hemsida (dnt.no).

- - - 
Text: Ulf Söderberg Foto: Carina och Ulf Söderberg. 2025.
Mer av Ulf finns att läsa på Färdvägar och på Resor och AI