Bussbyte i Puntarenas
Jacó - Puntarenas - Monteverde i Costa Rica
I väntan på bussen på Avenida Pastor Diaz. Den "stora" gatan som går genom Jacó.
VI LÄMNAR JACÓ
Vi står på den långa gatan i den lilla stan Jacó, och väntar på bussen.
Folk är vänliga och frågar vad vi ska. De ser vårt bagage. När vi säger att vi ska till Monteverde, säger de att vi står på rätt plats.
Det är lugn nu på morgonen innan affärerna öppnar. Det är svårt att tro att detta är en av Costa Ricas större badorter. Med våra europeiska mått mätt är den ganska liten.
Bussen är sen och det är alltid lite oroligt i brist på information här. Det finns inga anslag eller tidtabeller. Man måste fråga folk. Flera, för att vara säker.
Så kommer den försenade bussen och vi stiger ut från skuggorna och vinkar. Det finns plats för oss. Chauffören låser in vårt bagage i ett egen förvaringsplats och låser. Det är många varningar för att bli av med bagaget från bussarna.
Så betalar vi på det enda sättet; kontant i lokal valuta och tar plats.
Resan är behaglig i den fina bussen av märket King Long. Vi är de enda turisterna. Konstigt, med tanke på hur prisvärt och bra det är.
Bussen stannar var som helst när någon vill på eller av. Ibland blir det en sväng genom något område vid sidan av den större vägen. Sista sträckan blir det den tvåfiliga vägen från San José, som kallas motorväg. Det är en betalväg som lite då och då förvandlas till en enkel smal landsväg.
Jacó är en av Costa Ricas större badorter. Med våra europeiska mått mätt är den ganska liten. Ett bra surfställe för nybörjare. Stranden är 4 km lång.
PUNTARENAS
När vi kommer till sista hållplatsen i Puntarenas, frågar vi efter bussterminalen för Monteverde.
Vi har förberett oss noga med uppgifter från AI att det ska ta 10 minuter att gå dit och att det är viktigt att köpa biljetter i god tid för att vara säker på att få plats på någon av de få avgångarna.
- Nej, det finns ingen bussterminal för Monteverde. Bussen finns 200 meter bort på strandpromenaden och man köper biljetter av chauffören.
Alla säger samma sak och det är många som engagerar sig.
Till slut ger vi upp och går mot busshållplatsen.
EN TURISTINFORMATION?
På vägen ser vi en stor byggnad med text att det är en turistbyrå. Men, sådana finns ju inte i detta landet. När vi känner på dörren, är den öppen. Innanför är ett stort kontor med många skrivbord och tre som sitter och arbetar.
Vi frågor om det är en turistinformation och de svarar hjälpsamt att det är det. Men om bussen vet de inget. De försöker (nu är alla engagerade) leta på datorerna. Utan resultat. Då säger en att han ska gå ner till hållplatsen och kolla. Muchas gracias, säger vi.
Under tiden beklagar vi oss över att det saknas turistinformation med kartor och broschyrer som i de flesta länder. De ler och håller med. Folk är väldigt vänliga här. Man säger ofta ”pura vida”. Det kan betyda nästan vad som helst som känns positivt.
- En karta hade varit bra, säger vi (som inte ens hittade någon i huvudstaden, trots flera besök hos bokhandlare med flera)
- En karta har vi, säger en av damerna och går bort till ett skåp och hämtar två stycken. En till oss var.
- Finns det möjligen några broschyrer också?
- Ja visst. Hon försvinner bakom ett plank och kommer strax tillbaka med en handfull olika trycksaker. Vi väljer ut någon som verkar passa. Annars mest reklam.
Nu kommer mannen tillbaka från busshållplatsen och bekräftar vad alla sagt. Nöjdare kan vi inte bli. Nu vet vi med säkerhet.
Så släng dig i väggen AI. Och vi som hade en lång konversation om detta. Vi kunde faktiskt ställa frågorna på bästa sätt och ifrågasätta för att säkra upp vad som var rätt eller ej.
Den smala halvön med staden Puntarenas. Vi piren där kryssningsfartygen lägger till ligger busshållplatsen till Monteverde. Tro inget annat.
Brunch i väntan på bussen till Monteverde. Det ser bättre ut på bild än i verkligheten. Bilderna på Google från restaurangen ser helt fantastiska ut > Här
Man undrar om det är samma ställe! Menyn finns här. Förmodligen det enklaste matstället vi besökt hittills på resan. Du skulle inte vilja äta här.
BUSSAR
Busshållplatsen ligger nära. Vi ser att det står några bussar där.
OCH MITT ÖVER PÅ ANDRA SIDAN LIGGER EN BUSSTERMINAL!
Vi går naturligtvis in för att kolla. Det är en rejält stor terminal med en litet bås för biljettköp.
Men bara för bussar till huvudstaden San José. Tack. Då vet vi det.
Över på andra sidan gatan nu och pratar med en chaufför.
- Jajamän. Bussen till Monteverde kommer hit klockan 13.30. Pura vida.
Vi går tillbaka bort mot restaurangerna vi passerade nyss. Vid piren ligger ett kryssningsfartyg och det första passagerarna möts av när de går iland, är souvenirförsäljarna som har dukat upp sina bord med varor (de flesta Made in China).
Man kan undra varför båtarna lägger till här. Puntarenas är inget ställe dit turister söker sig till i Costa Rica. Här byter man buss. Eller tar färjan till Nicoyahalvön med massor av små fina semesterorter. I hamnstaden Puntarenas avrådes man från att bada.
Plötsligt möts vi av en stressad kille som vill vara till hjälp. Det är uppenbart en som vill ragga turister från kryssningsbåtar. När han får veta att vi ska med bussen till Monteverde, informerar han oss om att inte äta på den närmaste restaurangerna.
- När det kommer kryssningsfartyg går priserna upp dubbelt!
BRUNCH
Han tar oss till ett matställe lite längre bort.
Här tar vi frukost, som lika gärna kan vara lunch. Det är Gallo Pinto (målad tupp), kryddat ris med svarta bönor, alla gånger på dagen. Nationalrätten. Välj sedan vad du vill ha till.
En vänlig tjej tar upp vår beställning. Jag frågar vad ölen kostar och missförstår priset och säger att det är dyrt.
- Det går bra att köpa billigare öl i affären där (hon pekar).
- Men menar du, köpa där och dricka den här?
- Javisst. Jag ger dig ett glas med is till ölen.
Jag köper en öl lite senare på matstället, utan is, när vi sitter och ser ut mot havet och väntar på att tiden snart ska bli busstid. Vid bordet intill har ett sällskap varit i affären och köpt en billigare stor Cocacola som de ska dricka i glas med is som de fått av den trevliga servitörskan.
Upp och in i molnen till molnskogarna. Svalare, hög luftfuktighet, blåsigt och mycket regn. Hit kommer folk från hela världen.
MONTEVERDE
Sen kommer bussen. En gammal sak som kör på övertid. Det är gott om plats.
Passagerarna består av några ticos (de kallas så här), vi två, en ensam backpackertjej och ett resepar vi pratade med innan vi gick på. Två unga tjejer som precis börjat sin årslånga resa med ryggsäckar. En från Gävle och den andra från Köpenhamn. Resan börjar i Mellan- och Sydamerika. Inga fasta planer. Många möjligheter.
Det är varmt. Cirka 28 grader. Ingen a/c, men öppna fönster. Plastiga ryggstöd som fort blir svettiga.
Vi tar oss ut ur stan, fortsätter vägen mot Costa Ricas andra internationella flygplats i Liberia. När vi har en dryg timme kvar av resan, svänger vi av på en mindre väg, rakt upp i bergen.
Den gamla bussen får kämpa tufft i uppförsbackarna. På ett ställe får bussen backa en lång bit på den branta smala vägen, för att släppa fram en mötande buss.
Efter 35 kilometer på vägar med höga stup, är vi högt uppe bland molnen. Monteverde. Gröna berg. Här är det som i ett växthus. Den ständiga dimman kallas Pelo de Gato. Hög luftfuktighet med ett duschregn som från de minsta hålen på en sprejflaska. Med mycket blåst. Det går inte att använda paraply.
När solen kommer fram blir det varmt.
Det speciella vädret här gör att det är så mycket växtlighet. Djungel. Plats för mer nationalparker och inte minst en himla massa äventyrsevenemang i naturen. Som lockar hit folk från hela världen.
Men det är en helt annan historia.
Saktare. Vilda djur korsar vägen. Reductor de velocidad betyder hastighetsreducering (gupp).
Text och bilder: JE/jan. 2026